BAKGRUND

Utländska investeringar

Vilken är den rådande inställningen till utländska investeringar?

Den österrikiska regeringen har ännu inte tillkännagivit någon utpräglad politik för skydd av utländska investeringar.

Som en allmän inställning som inte är relaterad till någon särskild investeringstvist anger dock det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor att regeringen är öppen för bindande internationella skiljedomsförfaranden som ett lämpligt alternativ till nationella domstolar vid tvistlösning enligt tillämpliga bilaterala investeringsavtal (BIT).

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) trädde i kraft den 1 december 2009 och fastställde Europeiska unionens behörighet i fråga om direktinvesteringar. På grundval av den överförda kompetensen antog Europaparlamentet och EU-rådet förordning 1219/2012 enligt vilken befintliga bilaterala investeringsavtal (se fråga 5) förblir giltiga med förbehåll för att Europeiska kommissionen godkänner dem efter att ha "utvärderat om en eller flera av deras bestämmelser utgör ett allvarligt hinder för unionens förhandlingar om eller ingående av bilaterala investeringsavtal med tredjeländer" (förordning 1219/2012, artikel 5). Europeiska kommissionen inledde vidare överträdelseförfaranden med avseende på 12 EU-interna bilaterala investeringsavtal (bilaterala investeringsavtal mellan EU:s medlemsstater) som Österrike har undertecknat och ratificerat.

Utan hinder av ovanstående har Österrike undertecknat förklaringen från företrädarna för medlemsstaternas regeringar om de rättsliga konsekvenserna av domstolens dom i Achmea och om investeringsskyddet i Europeiska unionen, daterad den 15 januari 2019 (nedan kallad förklaringen). I enlighet med förklaringen:

• Alla skiljedomsklausuler mellan investerare och stater som ingår i bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan medlemsstaterna strider mot EU-rätten och kan därför inte tillämpas";
• dessa skiljedomsklausuler "inte får några effekter, även när det gäller bestämmelser som ger ett förlängt skydd för investeringar som gjorts före uppsägningen under ytterligare en tidsperiod (s.k. sunset- eller grandfathering-klausuler)", och
• En skiljedomstol som inrättats på grundval av klausuler om skiljedom mellan investerare och stater saknar behörighet, eftersom det saknas ett giltigt erbjudande om skiljedom från den medlemsstat som är part i det underliggande bilaterala investeringsavtalet.

Österrike åtog sig tillsammans med andra signatärstater att "säga upp alla bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan (EU:s medlemsstater) med hjälp av ett multilateralt avtal eller, om detta erkänns ömsesidigt som mer ändamålsenligt, bilateralt" senast den 6 december 2019. Huruvida en sådan åtgärd är förenlig med internationell folkrätt är fortfarande föremål för en juridisk debatt.

2.Vilka är de viktigaste sektorerna för utländska investeringar i staten?

Enligt den österrikiska nationalbankens (Österreichische Nationalbank; OeNB) officiella databas är de viktigaste sektorerna för inkommande direktinvesteringar (dvs. utländska investerares investeringar i Österrike) följande: fria yrken, vetenskapliga och tekniska tjänster, finansförmedling, handel samt kemikalier, petroleumprodukter och läkemedel. En omfattande uppdelning per bransch finns tillgänglig på www.oenb.at/isaweb/report.do?lang=EN&report=9.3.41.

3. Finns det ett nettoinflöde eller nettoutflöde av utländska direktinvesteringar?

Om man jämför de inkommande direktinvesteringsintäkterna med de utgående direktinvesteringsintäkterna (dvs. österrikiska investerares investeringar ombord) kan man konstatera ett övergripande nettoutflöde av utländska direktinvesteringar (jämför www.oenb.at/isaweb/report.do?lang=EN&report=9.3.41 med www.oenb.at/isaweb/report.do?lang=EN&report=9.3.11). Trots detta kan ett betydande nettoinflöde förekomma inom vissa branscher, t.ex. inom sektorn för professionella, vetenskapliga och tekniska tjänster.

Lagstiftning om investeringsavtal

4.Beskriv nationell lagstiftning som reglerar investeringsavtal med staten eller statsägda enheter.

Österrike har ingen särskild lag om (utländska) investeringar. Det krävs i allmänhet inte något formellt godkännande av en utländsk investering. Vissa icke-diskriminerande nationella åtgärder och EU-åtgärder kan dock bli tillämpliga (t.ex. vid förvärv av fastigheter, antitrust, energisektorn, allmän säkerhet och ordning).

INTERNATIONELLA RÄTTSLIGA FÖRPLIKTELSER

Investeringsavtal

5.Identifiera och ge kortfattad information om de bilaterala eller multilaterala investeringsavtal som staten är part i, och ange om de är i kraft.

Hittills har Österrike undertecknat och ratificerat 69 BIT, varav BIT med följande 60 stater för närvarande är i kraft: Albanien, Algeriet, Argentina, Armenien, Azerbajdzjan, Bangladesh, Vitryssland, Belize, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Chile, Kina, Kroatien, Kuba, Tjeckien, Egypten, Estland, Etiopien, Georgien, Guatemala, Hongkong, Hongkong, Ungern, Iran, Jordanien, Kazakstan, Kosovo, Kuwait, Kirgizistan, Lettland, Libanon och Libyen; Litauen, Makedonien, Malaysia, Malta, Mexiko, Moldavien, Mongoliet, Montenegro, Marocko, Namibia, Oman, Paraguay, Filippinerna, Polen, Rumänien, Ryssland, Saudiarabien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Sydkorea, Tadzjikistan, Tunisien, Turkiet, Ukraina, Förenade Arabemiraten, Uzbekistan, Vietnam och Jemen.

Olika handelsavtal och fördrag med investeringsbestämmelser är i kraft för Österrike i egenskap av EU-land. BIT som undertecknats med Zimbabwe (2000), Kambodja (2004) och Nigeria (2013) har ännu inte trätt i kraft.

Österrike undertecknade energistadgefördraget 1994 och ratificerade det formellt 1997.

Det viktigaste avtalet som väntar på att ratificeras i EU:s nationella parlament är det omfattande ekonomiska och handelsrelaterade avtalet mellan EU och Kanada (CETA), som har varit i provisorisk kraft sedan den 21 september 2017: Europeiska gemenskapernas domstol förklarade att den mekanism för tvistlösning mellan investerare och stater som ingår i CETA är förenlig med EU-rätten (yttrande 1/17 (CETA), EU:C:2019:341). En omfattande översikt över statusen för de frihandelsavtal som EU har förhandlat fram kan lämpligen hittas på https://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2006/december/tradoc_118238.pdf.

6.Ange i förekommande fall om de bilaterala eller multilaterala investeringsavtal som staten är part i omfattar utomeuropeiska territorier.

Inte tillämpligt.

7. Har staten ändrat eller ingått tilläggsprotokoll som påverkar bilaterala eller multilaterala investeringsavtal som den är part i?

Ett exempel på diplomatiska noter som utbytts i syfte att fastställa den avsedda innebörden av ett BIT är det BIT som ingåtts med Paraguay och som finns i elektronisk form på www.ris.bka.gv.at/Dokumente/BgblPdf/1999_227_3/1999_227_3.pdf.

8. Har staten ensidigt sagt upp något bilateralt eller multilateralt investeringsavtal som den är part i?

Österrike har ännu inte sagt upp något BIT ensidigt.

Det måste dock betonas att de slutgiltiga effekterna av överföringen av befogenheterna för direktinvesteringar till EU (se fråga 1) ännu inte har fastställts.

9. Har staten ingått flera bilaterala eller multilaterala investeringsavtal med överlappande medlemskap?

Se fråga 1.

ICSID-konventionen

10. Är staten part i ICSID-konventionen?

Konventionen om reglering av investeringstvister mellan stater och medborgare i andra stater (ICSID-konventionen) ratificerades den 25 maj 1971 och trädde i kraft för Österrikes del den 24 juni 1971.

Mauritiuskonventionen

11. Har staten anslutit sig till FN:s konvention om öppenhet i fördragsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stater (Mauritiuskonventionen)?

Österrike är inte part i FN:s konvention om öppenhet i fördragsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stater (Mauritiuskonventionen).

Program för investeringsavtal

12. Har staten ett program för investeringsavtal?

Ja. Se fråga 5.

REGLERING AV INKOMMANDE UTLÄNDSKA INVESTERINGAR

Statliga program för främjande av investeringar

13. Har staten ett program för främjande av utländska investeringar?

Det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor och ministeriet för Europa, integration och utrikesfrågor stöder tillsammans Österrikes program för investeringsfrämjande.

Å ena sidan ansvarar det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor främst för det ekonomiska stödet till utländska investeringar och publicerar en omfattande översikt över allt stöd som är tillgängligt för utländska investerare på www.aws.at/fileadmin/user_upload/Downloads/Sonstiges/BMDW_InvestInAustria_EN.pdf.

Å andra sidan är ministeriet för Europa, integration och utrikesfrågor och de österrikiska diplomatiska beskickningarna fortfarande ansvariga för investeringsskyddet och åtar sig att tillämpa de tillämpliga bilaterala investeringsavtalen och säkerställa exportkontroll. En översikt över ministeriet för Europa, integration och utrikes frågor finns i dagsläget på www.bmeia.gv.at/en/european-foreign-policy/foreign-trade-promotion/.

Tillämplig nationell lagstiftning

14. Identifiera de inhemska lagar som gäller för utländska investerare och utländska investeringar, inklusive eventuella krav på tillträde eller registrering av investeringar.

Österrike upprepar sin öppenhet för utländska investeringar, men vissa icke-diskriminerande nationella åtgärder och EU-åtgärder kan bli tillämpliga (t.ex. vid förvärv av fastigheter, antitrust, energisektorn, allmän säkerhet och ordning osv.) Enligt den österrikiska lagen om utrikeshandel (AußWG) måste dessutom ett godkännande från ministern med ansvar för ekonomiska frågor inhämtas för ett "förvärv av en fysisk person som inte är medborgare i Europeiska unionen, EES eller Schweiz, eller en juridisk person eller ett företag som är etablerat i ett land utanför EU utom EES och Schweiz" om investeraren har för avsikt att erhålla eller på annat sätt förvärva en kontrollerande ställning i branscher som är av särskild betydelse för Republiken Österrike enligt definitionen i avsnitt 25 a.2 i AußWG.

Det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor arbetar för närvarande med ändringar av AußWG och tar därmed stor hänsyn till förordning (EU) 2019/452 om inrättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen.

Relevant tillsynsmyndighet

15. Ange det statliga organ som reglerar och främjar inkommande utländska investeringar.

Se fråga 13 ovan.

Berörda tvistlösningsorgan

16. Ange vilken statlig myndighet som måste delges en process vid en tvist med en utländsk investerare.

PRAXIS FÖR INVESTERINGSAVTAL

Modell BIT

17. Har staten en modell för BIT?

• likabehandling av utländska investerare i förhållande till nationella investerare eller investerare från tredjeländer;
• Skyldighet att ge rättvis behandling enligt normerna i internationell rätt (expropriation är noggrant reglerad, betalningar som görs i samband med en investering måste ske utan restriktioner osv.
• effektiv tvistlösning inför:
  • nationella domstolar;
  • Internationella centrumet för reglering av investeringstvister (ICSID);
  • en ensam skiljeman eller en ad hoc-skiljedomstol som inrättats enligt skiljedomsreglerna från FN:s kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL), och
  • en ensam skiljeman eller en ad hoc-tribunal enligt Internationella handelskammarens (ICC) skiljedomsregler.

Andra särdrag i BIT-modellen är att begreppen "investerare" och "investering" definieras på ett karakteristiskt sätt och att det finns en ganska långtgående paraplyklausul. En kommentar som behandlar viktiga aspekter av BIT-modellen mer i detalj finns lätt tillgänglig online: www.iisd.org/pdf/2012/austrian_model_treaty.pdf.

Förberedande material

18.Har staten ett centralt arkiv för material som förbereder ett fördrag? Är sådant material offentligt tillgängligt?

Allt tillgängligt stödmaterial till internationella fördrag som ratificerats av Republiken Österrikes parlament är officiellt tillgängligt i elektronisk form på www.parlament.gv.at/PAKT/. Medan det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor gör tyska versioner av de ratificerade bilaterala avtalen med tillhörande instrument tillgängliga på sin webbplats för granskning och offentlig kontroll (www.bmdw.gv.at/Themen/International/Handels-und-Investitionspolitik/Investitionspolitik/BilateraleInvestitionsschutzabkommen-Laender.html), finns engelska versioner, liksom översättningar till andra språk i förekommande fall, på http://investmentpolicyhub.unctad.org/IIA/CountryBits/12.

Förberedande material

18.Har staten ett centralt arkiv för material som förbereder ett fördrag? Är sådant material offentligt tillgängligt?

Allt tillgängligt stödmaterial till internationella fördrag som ratificerats av Republiken Österrikes parlament är officiellt tillgängligt i elektronisk form på www.parlament.gv.at/PAKT/. Medan det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor gör tyska versioner av de ratificerade bilaterala avtalen med tillhörande instrument tillgängliga på sin webbplats för granskning och offentlig kontroll (www.bmdw.gv.at/Themen/International/Handels-und-Investitionspolitik/Investitionspolitik/BilateraleInvestitionsschutzabkommen-Laender.html), finns engelska versioner, liksom översättningar till andra språk i förekommande fall, på http://investmentpolicyhub.unctad.org/IIA/CountryBits/12.

Omfattning och täckning

19. Vad är det typiska tillämpningsområdet för investeringsavtal?

Kvalifikationer för investerare

I de investeringsavtal som Österrike ingått (se fråga 5) anges, dock inte lika enhetligt, ett antal rättsliga villkor som en utländsk investerare måste uppfylla för att få ett materiellt skydd. Både fysiska personer och juridiska personer (dvs. företag) kan i allmänhet betraktas som "investerare", men ytterligare krav omfattar följande:

• Principiell plats för bolagisering/verksamhet: I artikel 1.3 i BIT-modellen definieras företag bland annat som "bildat eller organiserat enligt en avtalsslutande parts tillämpliga lagstiftning". Kravet på säte anges uttryckligen i flera avslutade BIT (se t.ex. artikel 1.2 i BIT mellan Österrike och Vitryssland, artikel 1.2 b i BIT mellan Österrike och Argentina etc.). Kravet på principiell plats för införlivande kan i vissa fall ersättas genom att man fastställer ett (för)dominerande inflytande över investeraren som utövas av en enhet hos en av de avtalsslutande parterna (se t.ex. artikel 1.2 c i BIT mellan Österrike och Egypten, artikel I.2 i BIT mellan Österrike och Kuwait etc.).
• Bedriver väsentlig affärsverksamhet: I artikel 1.3 i BIT-modellen anges vidare att företaget ska "bedriva väsentlig affärsverksamhet [i värdstaten]". I linje med ovanstående åberopar ett antal BIT en skyldighet att bedriva verklig affärsverksamhet (se t.ex. artikel 1.2 b i BIT mellan Österrike och Chile).
• Inkonsekventa kvalifikationer beroende på avtalspart: Ett betydande antal BIT:s definierar de krav som är knutna till definitionen av "investerare" på ett oberoende sätt för varje avtalspart (se t.ex. artikel I.2 i BIT mellan Österrike och Kuwait).
• Förnekande av förmåner: I linje med BIT-modellen nekar ett antal BIT uttryckligen skydd i de fall då ovanstående krav inte är uppfyllda. Det främsta exemplet på en sådan bestämmelse finns i artikel 10 i BIT Österrike-Uzbekistan, där det står: "[En] avtalsslutande part kan neka en investerare från den andra avtalsslutande parten och dennes investeringar förmånerna av detta avtal, om investerare från en icke-avtalsslutande part äger eller kontrollerar den förstnämnda investeraren och denne investerare inte har någon betydande affärsverksamhet inom den avtalsslutande parts territorium enligt vars lagstiftning han är bildad eller organiserad".

Definition av "investering

Skyddad "investering" enligt BIT-modellen omfattar alla tillgångar som "ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt" av den skyddade investeraren. Denna definition, som visserligen är en styrelseform, begränsas i viss mån av ytterligare överväganden som införs i de tillämpliga BIT:erna:

• Distinktion mellan direkta och indirekta investeringar: Även om det övervägande antalet investeringsavtal som Österrike ingått (se fråga 5 ovan) godkänner skydd i båda fallen, sträcker sig vissa inte så långt som till att ge skydd för indirekta investeringar eller investeringar utan vinstsyfte (se t.ex. artikel 1.1 i BIT mellan Österrike och Iran).
• Territoriellt krav och legalitet: Investeringar är i allmänhet skyddade om de görs inom en avtalsslutande parts territorium och i enlighet med den partens lagar och bestämmelser (se t.ex. artikel 1.3 i BIT mellan Österrike och Malaysia).
• Frågor om retroaktiv täckning: En betydande majoritet av de investeringsavtal som Österrike ingått ger antingen skydd för investeringar som gjorts från och med ett särskilt fastställt datum (se t.ex. artikel 9 i BIT mellan Österrike och Ryssland) eller gör ingen skillnad när det gäller att ge skydd för investeringar som gjorts före och efter det att avtalet trädde i kraft (se t.ex. artikel 24 i BIT mellan Österrike och Kuba).

Skydd

20. Vilka materiella skyddsåtgärder finns vanligtvis tillgängliga?

De investeringsavtal som Österrike har ingått föreskriver i allmänhet följande skydd, som endast i undantagsfall omfattas av vissa begränsningar:

• Rättvis och skälig behandling (FET);
• Skydd mot expropriation (direkt och indirekt);
• skydd av mest gynnad nation (MFN);
• skydd mot diskriminering/nationell behandling;
• Fullständigt skydd och säkerhet samt en paraplyklausul.

Lösning av tvister

21. Vilka är de vanligaste alternativen för tvistlösning vid investeringstvister mellan utländska investerare och din stat?

I de österrikiska BIT:erna föreskrivs oftast ett institutionellt ICSID-arbitrage eller ett ad hoc-förfarande enligt UNCITRAL som det forum som ska väljas för att lösa eventuella tvister som uppstår i samband med respektive BIT. I motsats till det förstnämnda föreskrivs i vissa BIT dessutom en ytterligare möjlighet att inleda ett förfarande enligt Stockholms handelskammares regler (se t.ex. artikel 7 i BIT Österrike-Ryssland) eller enligt Internationella handelskammarens regler (ICC) (se t.ex. artikel 11 i BIT Österrike-Kuba).

Konfidentialitet

22. Har staten en etablerad praxis för att kräva sekretess i investeringsskiljedomar?

Ej tillämpligt (se fråga 24).

Försäkring

23. Har staten en försäkringsbyrå eller ett program för investeringsförsäkringar?

Österrikiska investerare kan ansöka om försäkring för investeringar i utvecklingsländer enligt konventionen om inrättande av en multilateral investeringsgarantibyrå. Österrike blev 1997 ett av de 25 industriländer som är medlemmar i denna akt.

Österrikiska investerare kan dessutom ansöka om att utländska investeringar ska täckas mot politiska risker. Den "G4-garanti" som tillhandahålls av Osterreichische Kontrollbank AG (OeKB) är i allmänhet avsedd för marknader utanför EU och OECD. En praktisk översikt över tjänsterna finns på följande adress: www.oekb.at/en/export-services/covering-and-financing-investments-and-participation/political-coverage-of-foreign-investments.html

HISTORIK OM INVESTERINGSARBITRAGE

Antal skiljeförfaranden

24. Hur många kända skiljeförfaranden om investeringsavtal har staten varit inblandad i?

I skrivande stund har Österrike varit aktivt involverat i ett enda offentligt känt skiljedomsförfarande mellan investerare och stater: BV Belegging-Maatschappij "Far East" mot Republiken Österrike (ICSID Case No. ARB/15/32). Förfarandet inleddes i juli 2015 i enlighet med det BIT som Österrike hade ingått med Malta 2002 (i kraft sedan mars 2004). Den rörliga investeraren hävdade därvid att Österrike:

• infört godtyckliga, orimliga eller diskriminerande åtgärder;
• förvägras fullständigt skydd och säkerhet;
• kränkte tillämpliga förbud mot direkt och indirekt expropriation, och
• nekas rättvis och skälig behandling.

Skiljedomstolen avvisade kraven på behörighetsskäl i oktober 2017, efter en förhandling om en fråga som hade uppkommit i mars samma år.

Branscher och sektorer

25. Är det vanligt att de investeringsarbitrage där staten är inblandad gäller specifika industrier eller investeringssektorer?

Ej tillämpligt (se fråga 24).

Val av skiljedomare

26. Har staten en historia av att använda standardmekanismer för utnämning av skiljedomstolar eller har staten en historia av att utnämna specifika skiljemän?

Ej tillämpligt (se fråga 24).

Försvar

27. Försvarar sig staten vanligtvis mot investeringskrav? Ge detaljer om statens interna rådgivare för investeringstvister.

Ej tillämpligt (se fråga 24).

VERKSTÄLLIGHET AV SKADESTÅND MOT STATEN

Avtal om verkställighet

28. Har staten anslutit sig till några internationella avtal om verkställighet, t.ex. FN:s konvention från 1958 om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar?

Österrike blev part i konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar (New York-konventionen) den 2 maj 1961. New York-konventionen är tillämplig på Österrike utan begränsningar, eftersom den ursprungliga reservationen om ömsesidighet drogs tillbaka 1988.

Överensstämmelse med kraven på tilldelning

29. Brukar en stat frivilligt följa de domar som utdöms mot den i investeringsavtalen?

Ej tillämpligt (se fråga 24).

Ogynnsamma priser

30. Om inte, kan staten överklaga ogynnsamma domar till sina inhemska domstolar eller till de domstolar där skiljedomsförfarandet ägde rum?

Ej tillämpligt (se fråga 24).

Bestämmelser som försvårar tillämpningen

31. Ange detaljerade uppgifter om eventuella nationella rättsliga bestämmelser som kan hindra verkställigheten av domar mot staten inom dess territorium.

De österrikiska lagstiftarna gör en tydlig åtskillnad mellan reglerna om verkställighet av inhemska (dvs. skiljedomar som meddelats i skiljeförfaranden med avtalat säte i Österrike) och utländska (dvs. skiljedomar som meddelats i skiljeförfaranden med avtalat säte utanför Österrike) skiljedomar.

När det gäller det förstnämnda fallet föreskrivs i avsnitt 1 i den österrikiska verkställighetslagen (EO) att inhemska domar som inte kan överklagas (inklusive förlikningsöverenskommelser) kan verkställas direkt som en inneboende verkställighetstitel.

I motsats till vad som sägs ovan krävs enligt avdelning III EO (avsnitt 403 och följande) ett formellt erkännande av utländska skiljedomar innan de verkställs inom landet, såvida inte skiljedomarna bör verkställas utan föregående separat förklaring om verkställbarhet i kraft av ett tillämpligt internationellt avtal (t.ex. fördrag med tillämplig skyldighet till ömsesidighet i fråga om erkännande och verkställighet), eller en rättsakt från Europeiska unionen.

Enligt artikel IV.1 a i New York-konventionen måste en sökande som vill få en skiljedom erkänd tillhandahålla originalet av skiljedomen (eller en bestyrkt kopia) och originalet av skiljeavtalet (eller en bestyrkt kopia). Enligt avsnitt 614.2 i ZPO är det domaren som fattar beslut om huruvida sökanden ska uppmanas att lägga fram det relevanta skiljeavtalet (eller en bestyrkt kopia). Eftersom distriktsdomstolarna i kompe-tent endast undersöker om de formella kraven är uppfyllda, har Österrikes högsta domstols inställning till detta varit mer formalistisk - de kräver en undersökning av om gäldenärens namn som anges i begäran om tillstånd till verkställighet stämmer överens med det namn som anges i skiljedomen.

Utöver vad som anges ovan kan en skiljedom omfattas av avsnitt 606 i ZPO, enligt vilket skiljedomen ska vara skriftlig och undertecknad av skiljemännen. Ytterligare formella krav kan vara tillämpliga om parterna inte har kommit överens om detta.

Österrikiska domstolar har inte rätt att pröva en skiljedom i sak. En skiljedom kan inte överklagas. Det är dock möjligt att väcka talan om att upphäva en skiljedom (både skiljedomar om behörighet och skiljedomar i sak) på mycket specifika, snäva grunder, nämligen:

• Skiljedomstolen har accepterat eller nekat behörighet trots att det inte finns något skiljeavtal eller ett giltigt skiljeavtal;
• en part var oförmögen att ingå ett skiljedomsavtal enligt den lag som är tillämplig på den parten;
• En part har inte kunnat lägga fram sin sak (t.ex. om den inte har fått tillräcklig information om utnämningen av en skiljeman eller om skiljeförfarandet);
• skiljedomen avser en fråga som inte har förutsetts i skiljeavtalet eller som inte omfattas av villkoren i skiljeavtalet, eller avser en fråga som går utöver de yrkanden som framställts i skiljeförfarandet; om sådana brister avser en avskiljbar del av skiljedomen ska denna del upphävas;
• Skiljedomstolens sammansättning var inte förenlig med §§ 577-618 ZPO eller med parternas avtal;
• Skiljeförfarandet var inte, eller skiljedomen är inte förenlig med de grundläggande principerna i det österrikiska rättssystemet (ordre public).
• om kraven för att återuppta ett mål i en nationell domstol i enlighet med § 530.1 ZPO är uppfyllda.

Länder beviljas endast immunitet för åtgärder i den utsträckning som deras suveräna kapacitet tillåter. Immuniteten gäller inte för agerande av privat kommersiell karaktär. Utländska tillgångar i Österrike är således undantagna från verkställighet beroende på deras syfte: om de är avsedda att användas enbart för privata transaktioner kan de beslagtas och bli föremål för verkställighet, men om de är avsedda att utöva suveräna befogenheter (t.ex. ambassaduppdrag) kan inga verkställighetsåtgärder förordnas. I ett relevant beslut i frågan drog OGH slutsatsen (se 3 Ob 18/12) att det inte finns någon allmän immunitet för statliga tillgångar, utan att det i stället är den förpliktade statens skyldighet att bevisa att den handlade med suveräna befogenheter när den avbryter verkställighetsförfarandet i enlighet med avsnitt 39 i EO.

I avsaknad av vägledande rättspraxis kan det vara rationellt att dra slutsatsen att det är juridiskt tillåtet att genomskåda företagsluckan med avseende på statliga tillgångar så länge som reglerna om omfattningen av den statliga immuniteten kompletteras med uppfyllandet av de tillämpliga rättsliga kraven för att genomskåda företagsluckan.

UPPDATERING OCH TRENDER

Viktiga händelser under det gångna året

32. Finns det några nya trender eller heta ämnen i din jurisdiktion?

När det gäller Österrikes åtagande att "avsluta alla bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan [EU:s medlemsstater] genom ett multilateralt fördrag eller, om detta erkänns som mer ändamålsenligt, bilateralt" senast den 6 december 2019, se fråga 1.