Internationella advokatsamfundets logotyp

Behandling av utländska parter i österrikiska civilrättsliga förfaranden: säkerhet för rättegångskostnader

Författare: Rouzbeh Moradi

Den österrikiska civilprocesslagen (Zivilprozessordnung, nedan kallad ZPO) reglerar kostnaderna för civilrättsliga förfaranden i Österrike. Som en allmän regel betalar parterna i en tvist de kostnader som de ådrar sig för sin medverkan i förfarandet, och i princip får den vinnande parten slutligen sina kostnader.

Den vinnande parten som försöker verkställa ett beslut om rättegångskostnader mot en utländsk part (dvs. en part utan österrikiskt medborgarskap eller med hemvist utanför Österrike) kan få svårt att göra det om den utländska parten inte har några tillgångar i Österrike mot vilka beslutet om rättegångskostnader skulle kunna verkställas.1 Den vinnande parten skulle alltså vara tvungen att söka verkställighet av en österrikisk domstols beslut utomlands, vilket potentiellt skulle kunna leda till ytterligare svårigheter.

För att säkerställa att rättegångskostnaderna kan krävas av den vinnande parten föreskrivs i § 57.1 i ZPO att om en utländsk part i en tvist uppträder som kärande vid en österrikisk domstol med ett krav som härrör från eller har samband med bestämmelserna i ZPO, är den utländska käranden skyldig att på svarandens begäran ställa säkerhet för rättegångskostnaderna. Syftet med denna bestämmelse är att säkerställa att eventuella krav på ersättning för kostnader kan verkställas.

I detta avseende fastställs i § 60.2 i ZPO det belopp som ska ställas som säkerhet på grundval av de kostnader som svaranden rimligen kommer att ådra sig under förfarandets gång; det åligger svaranden att motivera sina kostnader. Sådana kostnader kan omfatta advokat- och domstolsavgifter, expertarvoden och alla andra kostnader som uppstår under förfarandets gång. Det är dock viktigt att notera att kostnader som uppstår till följd av eventuella motkrav inte beaktas vid fastställandet av beloppet för säkerheten för rättegångskostnaderna.

Kommentar

I teorin syftar ovanstående bestämmelser till att skapa en viss stabilitet och ansvarighet för kostnaderna för domstolsförfaranden i Österrike. I praktiken, och beroende på tvistens art, kan den säkerhet som skall ställas utgöra en tung börda för den utländska käranden och kan därför i praktiken fungera som ett hinder för att få tillgång till rättslig prövning i Österrike, vilket missgynnar en utländsk kärande inför de österrikiska domstolarna.

För att råda bot på detta föreskrivs i § 57.2 i ZPO vissa undantag som skulle befria en utländsk kärande från skyldigheten att ställa säkerhet för kostnaderna. Kort sagt är en utländsk kärande inte skyldig att ställa säkerhet för kostnaderna om: i) käranden har sin vanliga vistelseort i Österrike (§ 57(2)(1) ZPO), ii) den österrikiska domstolens beslut om kostnader kan verkställas i den utländska kärandens hemviststat (§ 57(2)(1a) ZPO), iii) den utländska käranden förfogar över tillräckliga fasta tillgångar i Österrike (§ 57(2)(2)(2) ZPO), och iv) föremålet för fordran är av äktenskaplig natur (§ 57(2)(3) ZPO).

Undantaget från kravet på säkerhet för rättegångskostnader enligt § 57.2.1a säkerställer att utländska käranden genom befintliga lagar och domstolsförfaranden är likställda med sina österrikiska motsvarigheter när det gäller frågan om rättegångskostnader inom det österrikiska domstolssystemet.

I detta avseende måste en österrikisk domstol som behandlar en ansökan från en utländsk kärande enligt § 57.2.1a ZPO bedöma verkställbarheten av ett beslut om rättegångskostnader i enlighet med lagen i den stat där den utländska käranden har sin vanliga vistelseort.

Österrikes högsta domstol har i sitt beslut från 2001 (OGH Rkv 1/01) - som bygger på ett tidigare beslut från 1997 (1 Ob 63/97i) - redogjort för de allmänna överväganden som bör göras vid bedömningen av om § 57.2.1a ZPO är tillämplig. Domstolen ansåg att den nationella verkställighetslagstiftningen och motsvarande bestämmelser i internationella fördrag, inklusive verkställighetsbeteendet i den stat (Verhalten des anderen Staats) där den utländska käranden har sin vanliga vistelseort, är avgörande vid bedömningen av om § 57(2)(1a) ZPO2 är tillämplig. Sammanfattningsvis måste en utländsk kärande som ansöker om undantag enligt § 57.2.1a kunna visa att ett beslut av en österrikisk domstol skulle vara verkställbart på den plats där han eller hon har sin vanliga vistelseort.

Slutsats

Den österrikiska civilprocesslagen innehåller en ram för hantering av rättegångskostnader inom det österrikiska domstolssystemet. Som en allmän regel ska den vinnande parten tilldelas kostnaderna för förfarandet. Som svar på ett krav från en utländsk kärande kan svaranden begära att den utländska käranden ställer en säkerhet för processkostnaderna som skulle återspegla svarandens kostnader för förfarandet. Ett brett undantag från denna regel finns enligt § 57.2.1a ZPO för beslut om kostnader som skulle vara verkställbara på den utländska kärandens hemvist. I detta avseende åligger det den utländska käranden att ansöka om undantaget genom att visa att de österrikiska domstolarnas beslut är verkställbart på den plats där han eller hon har sin vanliga vistelseort. Denna bestämmelse ger bland annat en viss grad av rättvisa och jämlikhet i behandlingen av utländska parter i det österrikiska domstolssystemet.

1För en mer detaljerad bedömning av definitionen av vad som utgör en utländsk part enligt den österrikiska civilprocesslagen, se t.ex: Legal Aspects Regarding Foreign Parties in Austrian Civil Courts av Walter H. Rechberger, i "The Culture of Judicial Independence in a Globalised World", redigerad av Shimon Shetreet och Wayne McCormack. Brill Nijhoff, 2016, s. 263-4.

2Dessa överväganden från Högsta domstolen har senast åberopats av den regionala högsta domstolen i Linz i dess beslut från januari 2020 (2 R 186/19t).