Skiljedom om investeringsavtal 2021

Publicering - 21 april 2021

BAKGRUND

Utländska investeringar

Vilken är den rådande inställningen till utländska investeringar?

Som en allmän attityd som inte är relaterad till någon särskild investeringstvist anger dock det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor att regeringen är öppen för bindande internationella skiljeförfaranden som ett lämpligt alternativ till nationella domstolar vid tvistlösning inom ramen för de tillämpliga bilaterala investeringsavtalen.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) trädde i kraft den 1 december 2009 och fastställde Europeiska unionens behörighet i fråga om direktinvesteringar. På grundval av den överförda behörigheten antog Europaparlamentet och EU-rådet förordning 1219/2012 enligt vilken befintliga bilaterala investeringsavtal förblir giltiga med förbehåll för godkännande av Europeiska kommissionen efter att ha "utvärderat om en eller flera av deras bestämmelser utgör ett allvarligt hinder för unionens förhandlingar om eller ingående av bilaterala investeringsavtal med tredjeländer" (förordning 1219/2012, artikel 5). Europeiska kommissionen inledde vidare överträdelseförfaranden med avseende på 12 EU-interna bilaterala investeringsavtal (bilaterala investeringsavtal mellan EU:s medlemsstater) som Österrike har undertecknat och ratificerat.

Utan hinder av ovanstående har Österrike undertecknat förklaringen från företrädarna för medlemsstaternas regeringar om de rättsliga konsekvenserna av domstolens dom i Achmea och om investeringsskyddet i Europeiska unionen, daterad den 15 januari 2019 (nedan kallad förklaringen). I enlighet med förklaringen:

"Alla klausuler om skiljedom mellan investerare och stater som ingår i bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan medlemsstaterna strider mot EU-rätten och är därför inte tillämpliga";
dessa skiljedomsklausuler "inte får några effekter, bland annat när det gäller bestämmelser som ger ett förlängt skydd för investeringar som gjorts före uppsägningen under ytterligare en tidsperiod (så kallade sunset- eller grandfathering-klausuler)", och
En skiljedomstol som inrättats på grundval av skiljeklausuler mellan investerare och stater saknar behörighet, eftersom det saknas ett giltigt erbjudande om skiljedom från den medlemsstat som är part i det underliggande BIT:t.

Österrike åtog sig ursprungligen tillsammans med andra signatärstater att "säga upp alla bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan (EU:s medlemsstater) med hjälp av ett multilateralt avtal eller, om detta erkänns ömsesidigt som mer ändamålsenligt, bilateralt" senast den 6 december 2019. Trots det angivna vägrade Österrike att ansluta sig till 23 EU-medlemsstater för att underteckna avtalet om uppsägning av bilaterala investeringsavtal mellan Europeiska unionens medlemsstater (avtalet). Ett sådant beslut är verkligen välkommet eftersom det uppskattar berättigade farhågor om att uppsägning av bilaterala investeringsavtal inom EU med hjälp av avtalet mycket väl kan vara oförenligt med internationell folkrätt.

Vilka är de viktigaste sektorerna för utländska investeringar i staten?

Enligt den österrikiska nationalbankens officiella databas är de viktigaste sektorerna för direktinvesteringar (dvs. utländska investerares investeringar i Österrike) följande: fria yrken, vetenskapliga och tekniska tjänster, finansförmedling, handel samt kemikalier, oljeprodukter och läkemedel. En omfattande uppdelning efter respektive bransch finns på OeNB:s webbplats .

Finns det ett nettoinflöde eller nettoutflöde av utländska direktinvesteringar?

När de inkommande direktinvesteringsintäkterna jämförs med de utgående direktinvesteringsintäkterna (dvs. österrikiska investerares investeringar ombord) kan man konstatera ett övergripande nettoutflöde av utländska direktinvesteringar (jämför Inward direct investment positions broken down by industry 2008 med Outward direct investment positions broken down by industry 2008 data från OeNB). Trots detta kan ett betydande nettoinflöde förekomma i vissa branscher, till exempel inom sektorn för fria yrken och vetenskapliga och tekniska tjänster.

Lagstiftning om investeringsavtal

Beskriv den nationella lagstiftningen om investeringsavtal med staten eller statsägda enheter.

Österrike har ingen särskild lag om utländska investeringar. Det krävs i allmänhet inget formellt godkännande av en utländsk investering. Vissa icke-diskriminerande nationella åtgärder och EU-åtgärder kan dock bli tillämpliga (t.ex. vid förvärv av fastigheter, antitrust, energisektorn, allmän säkerhet och ordning).

INTERNATIONELLA RÄTTSLIGA FÖRPLIKTELSER

Investeringsavtal

Identifiera och ge kortfattad information om de bilaterala eller multilaterala investeringsavtal som staten är part i, och ange om de är i kraft.

Österrike har undertecknat och ratificerat 69 bilaterala investeringsavtal, varav följande 60 är i kraft:

Albanien;
Algeriet;
Argentina;
Armenien;
Azerbajdzjan;
Bangladesh;
Vitryssland;
Belize;
Bosnien och Hercegovina;
Bulgarien;
Chile;
Kina;
Kroatien;
Kuba;
Tjeckien;
Egypten;
Estland;
Etiopien;
Georgien;
Guatemala;
Hongkong;
Ungern;
Iran;
Jordanien;
Kazakstan;
Kosovo;
Kuwait;
Kirgizistan;
Lettland;
Libanon;
Libyen;
Litauen;
Makedonien;
Malaysia;
Malta;
Mexiko;
Moldavien;
Mongoliet;
Montenegro;
Marocko;
Namibia;
Oman;
Paraguay;
Filippinerna;
Polen;
Rumänien;
Ryssland;
Saudiarabien;
Serbien;
Slovakien;
Slovenien;
Sydkorea;
Tadzjikistan;
Tunisien;
Turkiet;
Ukraina;
Förenade Arabemiraten;
Uzbekistan;
Vietnam, och
Jemen.

Olika handelsavtal och fördrag med investeringsbestämmelser är i kraft för Österrike i egenskap av EU-land. BIT som undertecknats med Zimbabwe (2000), Kambodja (2004) och Nigeria (2013) har ännu inte trätt i kraft.

Österrike undertecknade energistadgefördraget 1994 och ratificerade det formellt 1997.

Det viktigaste avtalet som väntar på att ratificeras i EU:s nationella parlament är det omfattande ekonomiska och handelsrelaterade avtalet mellan EU och Kanada (Ceta), som har varit provisoriskt i kraft sedan den 21 september 2017. EU-domstolen förklarade att den mekanism för tvistlösning mellan investerare och stater som ingår i Cetaavtalet är förenlig med EU-rätten (yttrande 1/17 (Ceta), EU:C:2019:341).

Ange i förekommande fall om de bilaterala eller multilaterala investeringsavtal som staten är part i omfattar utomeuropeiska territorier.

Inte tillämpligt.

Har staten ändrat eller ingått tilläggsprotokoll som påverkar bilaterala eller multilaterala investeringsavtal som den är part i?

Ett exempel på diplomatiska noter som utbytts för att fastställa den avsedda innebörden av ett BIT finns på webbplatsen för Republiken Österrikes rättsinformationssystem som PDF-fil.

Har staten ensidigt sagt upp något bilateralt eller multilateralt investeringsavtal som den är part i?

Österrike har ännu inte sagt upp något BIT ensidigt.

Det måste dock betonas att de slutgiltiga effekterna av överföringen av befogenheterna för direktinvesteringar till EU ännu inte har fastställts.

Har staten ingått flera bilaterala eller multilaterala investeringsavtal med överlappande medlemskap?

"Alla klausuler om skiljedom mellan investerare och stater som ingår i bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan medlemsstaterna strider mot EU-rätten och är därför inte tillämpliga";
dessa skiljedomsklausuler "inte får några effekter, bland annat när det gäller bestämmelser som ger ett förlängt skydd för investeringar som gjorts före uppsägningen under ytterligare en tidsperiod (så kallade sunset- eller grandfathering-klausuler)", och
En skiljedomstol som inrättats på grundval av skiljeklausuler mellan investerare och stater saknar behörighet, eftersom det saknas ett giltigt erbjudande om skiljedom från den medlemsstat som är part i det underliggande BIT:t.

ICSID-konventionen

Är staten part i ICSID-konventionen?

Konventionen om reglering av investeringstvister mellan stater och medborgare i andra stater ratificerades den 25 maj 1971 och trädde i kraft för Österrikes del den 24 juni 1971.

Mauritiuskonventionen

Har staten anslutit sig till FN:s konvention om öppenhet i fördragsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stater (Mauritiuskonventionen)?

Österrike är inte part i FN:s konvention om öppenhet i fördragsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stater.

Program för investeringsavtal

Har staten ett program för investeringsavtal?

Ja.

REGLERING AV INKOMMANDE UTLÄNDSKA INVESTERINGAR

Statliga program för främjande av investeringar

Har staten ett program för främjande av utländska investeringar?

Förbundsministeriet för digitala och ekonomiska frågor och ministeriet för Europa, integration och utrikesfrågor stöder tillsammans Österrikes program för investeringsfrämjande.

Det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor ansvarar främst för det ekonomiska stödet till utländska investeringar och publicerar en omfattande översikt över allt stöd som finns tillgängligt för utländska investerare, som finns tillgänglig online som en PDF-fil.

Ministeriet för Europa, integration och utrikesfrågor och de österrikiska diplomatiska beskickningarna fortsätter att ansvara för investeringsskyddet och åtar sig att tillämpa de tillämpliga bilaterala avtalen och säkerställa exportkontroll. En översikt över ministeriet för Europa, integration och utrikes frågors ansvarsområden finns tillgänglig online.

Tillämplig nationell lagstiftning

Identifiera de inhemska lagar som gäller för utländska investerare och utländska investeringar, inklusive eventuella krav på tillträde eller registrering av investeringar.

Österrike upprepar sin öppenhet för utländska investeringar, men vissa icke-diskriminerande nationella åtgärder och EU-åtgärder kan bli tillämpliga (t.ex. vid förvärv av fastigheter, antitrust, energisektorn, allmän säkerhet och ordning osv.) Enligt den österrikiska lagen om utrikeshandel (AußWG) måste dessutom ett godkännande från ministern med ansvar för ekonomiska frågor inhämtas för ett "förvärv av en fysisk person som inte är medborgare i Europeiska unionen, medborgare i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz, eller en juridisk person eller ett företag som är etablerat i ett land utanför EU utom EES och Schweiz" om investeraren har för avsikt att erhålla eller på annat sätt förvärva en kontrollerande ställning i branscher som är av särskild betydelse för Republiken Österrike enligt definitionen i avsnitt 25 a.2 i AußWG.

Det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor arbetar för närvarande med ändringar av AußWG och tar därmed stor hänsyn till förordning (EU) 2019/452 om inrättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen.

Relevant tillsynsmyndighet

Ange det statliga organ som reglerar och främjar inkommande utländska investeringar.

Förbundsministeriet för digitala och ekonomiska frågor och ministeriet för Europa, integration och utrikesfrågor stöder tillsammans Österrikes program för investeringsfrämjande.

Berörda tvistlösningsorgan

Identifiera det statliga organ som måste delges en process i en tvist med en utländsk investerare.

I avsaknad av en direkt bestämmelse om punktfond i investeringsavtal som ingåtts av Österrike måste en investerare delge ministeriet för Europa, integration och utrikes frågor sin anmälan om tvisten.

PRAXIS FÖR INVESTERINGSAVTAL

Modell BIT

Har staten en modell för BIT?

Österrike har en modell för ett bilateralt investeringsavtal som antogs 2008. Det är dock viktigt att påminna om att det största antalet bilaterala investeringsavtal som Österrike har undertecknat och ratificerat är äldre än den senaste versionen av modellen för det bilaterala investeringsavtalet. Det är också svårt att göra en bedömning av vilken inverkan det senaste BIT-modellen kan få i framtiden.

En jämförbar analys av de BIT som undertecknats efter det att den österrikiska BIT-modellen hade införts visar på en bristande enhetlighet. Å ena sidan var investeringsavtalen med Tadzjikistan och Kosovo strikt utformade i enlighet med BIT-modellen. I avtal av samma slag med Kirgizistan och Kazakstan infördes däremot ändringar av BIT-modellen i vissa viktiga avseenden.

Dessutom är det vanligt att bestämmelser om investeringsskydd blir en del av EU:s handelsavtal med tredjeländer, vilket begränsar syftet med BIT-modellen.

När det gäller innehållet i BIT-modellen har Österrike verkligen lagt fram en kortfattad, funktionell och avancerad plattform för ett framgångsrikt skydd av utländska investeringar. De viktigaste bestämmelserna säkerställer följande:

likabehandling av utländska investerare i förhållande till nationella investerare eller investerare från tredje land; skyldighet till rättvis behandling i enlighet med normerna i internationell rätt (expropriation med nära reglering, betalningar som görs i samband med en investering måste påverkas utan begränsningar osv.
effektiv tvistlösning inför:
- nationella domstolar;
- Internationella centrumet för reglering av investeringstvister (ICSID);
- en ensam skiljeman eller en ad hoc-skiljedomstol som inrättats enligt skiljedomsreglerna från FN:s kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL), och
- en ensam skiljeman eller en ad hoc-tribunal enligt Internationella handelskammarens (ICC) skiljedomsregler.

Andra särdrag i BIT-modellen är att begreppen "investerare" och "investering" definieras på ett karakteristiskt sätt och att det finns en ganska långtgående paraplyklausul. En kommentar som behandlar viktiga aspekter av BIT-modellen mer i detalj finns tillgänglig online.

Förberedande material

Har staten ett centralt arkiv för material som förbereder för fördraget? Är sådant material tillgängligt för allmänheten?

Allt tillgängligt stödmaterial till internationella fördrag som ratificerats av Republiken Österrikes parlament finns tillgängligt online . Det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor gör tyska versioner av ratificerade BIT:s med tillhörande instrument tillgängliga på sin webbplats för granskning och offentlig granskning. Översättningar till engelska och andra språk, i förekommande fall, finns också tillgängliga online.

Omfattning och täckning

Vad är det typiska tillämpningsområdet för investeringsavtal?

Kvalifikationer för investerare

I de investeringsavtal som Österrike har ingått fastställs, dock inte lika enhetligt, ett antal rättsliga villkor som en utländsk investerare måste uppfylla för att få ett materiellt skydd. Både fysiska personer och juridiska personer (dvs. företag) kan i allmänhet betraktas som "investerare", men ytterligare krav omfattar följande:

Huvudort för bolagisering eller affärsverksamhet

I artikel 1.3 i BIT-modellen definieras företag bland annat som "bildat eller organiserat enligt en avtalsslutande parts tillämpliga lagstiftning". Kravet på säte anges uttryckligen i flera avtal som ingåtts (t.ex. artikel 1.2 i avtalet mellan Österrike och Vitryssland, artikel 1.2 b i avtalet mellan Österrike och Argentina, etc.). I vissa fall kan kravet på principiell plats för införlivande ersättas genom att man fastställer ett (för)dominerande inflytande över investeraren som utövas av en enhet hos en av de avtalsslutande parterna (t.ex. artikel 1.2 c i BIT mellan Österrike och Egypten, artikel I.2 i BIT mellan Österrike och Kuwait etc.).

Bedriva väsentlig affärsverksamhet

I artikel 1.3 i BIT-modellen anges vidare att företaget ska "bedriva väsentlig verksamhet [i värdstaten]". I linje med ovanstående åberopar ett antal BIT en skyldighet att bedriva verklig affärsverksamhet (t.ex. artikel 1.2 b i BIT mellan Österrike och Chile).

Inkonsekventa kvalifikationer beroende på avtalspart.

Ett betydande antal BIT:s definierar de krav som är knutna till definitionen av "investerare" på ett oberoende sätt för varje avtalspart (t.ex. artikel I.2 i BIT Österrike-Kuwait).

Avslag på förmåner

I linje med BIT-modellen finns det ett antal BIT som uttryckligen nekar skydd i de fall då de ovan angivna kraven inte uppfylls. Det främsta exemplet på en sådan bestämmelse återfinns i artikel 10 i BIT Österrike-Uzbekistan, där det står:

[en] avtalsslutande part får neka en investerare från den andra avtalsslutande parten och dennes investeringar förmånerna av detta avtal, om investerare från en icke avtalsslutande part äger eller kontrollerar den förstnämnda investeraren och denna investerare inte har någon betydande affärsverksamhet inom den avtalsslutande parts territorium enligt vars lagstiftning den är bildad eller organiserad.

Definition av "investering

Skyddad "investering" enligt BIT-modellen omfattar alla tillgångar som "ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt" av den skyddade investeraren. Denna definition, som visserligen är en bräddefinition, begränsas något av ytterligare överväganden som införs genom de tillämpliga BIT:s:

Skillnad mellan direkta och indirekta investeringar

Även om det övervägande antalet investeringsavtal som Österrike ingått godkänner skydd i båda fallen, går vissa inte så långt att de ger skydd för indirekta eller icke-vinstdrivande investeringar (t.ex. artikel 1.1 i BIT mellan Österrike och Iran).

Territoriellt krav och laglighet

Investeringar är i allmänhet skyddade om de görs inom en avtalsslutande parts territorium och i enlighet med den partens lagar och bestämmelser (t.ex. artikel 1.3 i BIT mellan Österrike och Malaysia).

Frågor om retroaktiv täckning

En betydande majoritet av de investeringsavtal som Österrike ingått ger antingen skydd för investeringar som gjorts från och med ett särskilt fastställt datum (t.ex. artikel 9 i BIT mellan Österrike och Ryssland) eller gör ingen skillnad när det gäller att ge skydd för investeringar som gjorts före och efter det att avtalet trätt i kraft (t.ex. artikel 24 i BIT mellan Österrike och Kuba).

Skydd

Vilka materiella skyddsåtgärder finns vanligtvis tillgängliga?

De investeringsavtal som Österrike har ingått föreskriver i allmänhet följande skydd, med undantag för vissa exceptionella begränsningar:

rättvis och jämlik behandling;
Skydd mot expropriation (direkt och indirekt), skydd mot mest gynnad nation;
skydd mot diskriminering och nationell behandling, fullständigt skydd och säkerhet, och
en paraplyklausul.

Lösning av tvister

Vilka är de vanligaste alternativen för tvistlösning vid investeringstvister mellan utländska investerare och din stat?

I de österrikiska BIT:erna föreskrivs oftast ett institutionellt ICSID-arbitrage eller ett ad hoc-förfarande enligt UNCITRAL som det forum som ska väljas för att lösa eventuella tvister som uppstår i samband med respektive BIT. I motsats till det förstnämnda föreskrivs i vissa BIT dessutom en ytterligare möjlighet att tillämpa Stockholms handelskammares regler (t.ex. artikel 7 i BIT mellan Österrike och Ryssland) eller ICC:s regler (t.ex. artikel 11 i BIT mellan Österrike och Kuba).

Konfidentialitet

Har staten en etablerad praxis för att kräva sekretess i investeringsskiljeförfaranden?

Inte tillämpligt.

Försäkring

Har staten en försäkringsbyrå eller ett program för investeringsförsäkringar?

Österrikiska investerare kan ansöka om försäkring för investeringar i utvecklingsländer enligt konventionen om inrättande av en multilateral investeringsgarantibyrå. Österrike blev 1997 ett av de 25 industriländer som är medlemmar i denna akt.

Österrikiska investerare kan dessutom ansöka om att utländska investeringar ska täckas mot politiska risker. Den "G4-garanti" som tillhandahålls av Osterreichische Kontrollbank AG (OeKB) är i allmänhet avsedd för marknader utanför EU och OECD. En översikt över dessa tjänster finns på OeKB:s webbplats .

HISTORIK OM INVESTERINGSARBITRAGE

Antal skiljeförfaranden

Hur många kända skiljeförfaranden om investeringsavtal har staten deltagit i?

I skrivande stund har Österrike varit aktivt involverat i ett offentligt känt skiljeförfarande mellan investerare och stater: BV Belegging- Maatschappij "Far East" mot Republiken Österrike (ICSID Case No. ARB/15/32). Förfarandet inleddes i juli 2015 i enlighet med det BIT som Österrike hade ingått med Malta 2002 (i kraft sedan mars 2004). Den rörliga investeraren hävdade därvid att Österrike:

har ålagts godtyckliga, orimliga eller diskriminerande åtgärder och nekats fullt skydd och säkerhet;
kränkte tillämpliga förbud mot direkt och indirekt expropriation;
och förvägras rättvis och jämlik behandling.

Skiljedomstolen avvisade kraven på grund av jurisdiktionsskäl i oktober 2017, efter en utfrågning om en fråga som hade uppstått i mars samma år.

Branscher och sektorer

Är det vanligt att de investeringsarbitrage där staten är inblandad gäller specifika branscher eller investeringssektorer?

Inte tillämpligt.

Val av skiljedomare

Har staten en historia av att använda standardmekanismer för utnämning av skiljedomstolar eller har staten en historia av att utnämna särskilda skiljemän?

Inte tillämpligt.

Försvar

Försvarar sig staten vanligtvis mot investeringskrav? Ange närmare uppgifter om statens interna rådgivare vid investeringstvister.

Inte tillämpligt.

VERKSTÄLLIGHET AV SKADESTÅND MOT STATEN

Avtal om verkställighet

Har staten anslutit sig till några internationella avtal om verkställighet, t.ex. FN:s konvention från 1958 om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar?

Österrike blev part i konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar (New York-konventionen) den 2 maj 1961. New York-konventionen är tillämplig på Österrike utan begränsningar, eftersom den ursprungliga reservationen om ömsesidighet drogs tillbaka 1988.

Överensstämmelse med kraven på tilldelning

Brukar en stat frivilligt följa de domar som utdöms mot den i investeringsavtalen?

Inte tillämpligt.

Ogynnsamma priser

Om inte, kan staten överklaga ogynnsamma domar till sina nationella domstolar eller till de domstolar där skiljedomsförfarandet ägde rum?

Inte tillämpligt.

Bestämmelser som försvårar tillämpningen

Ange detaljerade uppgifter om eventuella nationella rättsliga bestämmelser som kan hindra verkställighet av skadestånd mot staten inom dess territorium.

De österrikiska lagstiftarna gör en tydlig åtskillnad mellan reglerna om verkställighet av inhemska (dvs. skiljedomar som meddelats i ett skiljeförfarande med avtalat säte i Österrike) och utländska (dvs. skiljedomar som meddelats i ett skiljeförfarande med avtalat säte utanför Österrike) skiljedomar.

När det gäller det förstnämnda fallet föreskrivs i avsnitt 1 i den österrikiska verkställighetslagen att inhemska domar som inte kan överklagas (inklusive förlikningsavtal) kan verkställas direkt som en inneboende rätt till verkställighet.

I motsats till vad som sägs ovan krävs enligt avdelning III i den österrikiska verkställighetslagen (avsnitt 403 och följande) formellt erkännande av utländska skiljedomar innan de kan verkställas inom landet, såvida inte skiljedomarna bör verkställas utan föregående separat verkställbarhetsförklaring i kraft av ett tillämpligt internationellt avtal (t.ex. fördrag med tillämplig skyldighet till ömsesidighet i fråga om erkännande och verkställighet), eller en rättsakt från Europeiska unionen.

Enligt artikel IV.1 a i New York-konventionen måste en sökande som vill få en skiljedom erkänd tillhandahålla originalet av skiljedomen (eller en bestyrkt kopia) och originalet av skiljeavtalet (eller en bestyrkt kopia). Enligt avsnitt 614.2 i den österrikiska civilprocesslagen (ZPO) är det domaren som fattar beslut om huruvida han eller hon ska begära att sökanden lägger fram det relevanta skiljeavtalet (eller en bestyrkt kopia). Eftersom de behöriga distriktsdomstolarna endast undersöker om de formella kraven är uppfyllda har den österrikiska högsta domstolens syn på detta varit mer formalistisk - de kräver en undersökning av om gäldenärens namn som anges i begäran om tillstånd till verkställighet stämmer överens med det namn som anges i skiljedomen.

Utöver vad som anges ovan kan en skiljedom omfattas av avsnitt 606 i ZPO där det krävs att skiljedomen ska vara skriftlig och undertecknad av skiljemännen. Ytterligare formella krav kan vara tillämpliga i avsaknad av överenskommelse mellan parterna.

Österrikiska domstolar har inte rätt att pröva en skiljedom i sak. En skiljedom kan inte överklagas. Det är dock möjligt att väcka talan om att upphäva en skiljedom (både skiljedomar om behörighet och skiljedomar i sak) på mycket specifika, snäva grunder, nämligen:

Skiljedomstolen har accepterat eller nekat behörighet trots att det inte finns något skiljeavtal eller ett giltigt skiljeavtal;
en part var oförmögen att ingå ett skiljedomsavtal enligt den lag som är tillämplig på den parten;
En part har inte kunnat lägga fram sin sak (t.ex. om den inte har fått tillräcklig information om utnämningen av en skiljeman eller om skiljeförfarandet);
Skiljedomen avser en fråga som inte har beaktats i eller inte omfattas av skiljeavtalet eller som går utöver den ersättning som begärts i skiljeförfarandet (om sådana brister avser en avskiljbar del av skiljedomen ska denna del upphävas);
Skiljedomstolens sammansättning var inte förenlig med §§ 577-618 ZPO eller med parternas avtal;
Skiljeförfarandet var inte, eller skiljedomen är inte förenlig med de grundläggande principerna i det österrikiska rättssystemet (ordre public).
om förutsättningarna för att återuppta ett mål vid en nationell domstol i enlighet med 530 § 1 ZPO är uppfyllda.

Länder beviljas endast immunitet för åtgärder i den utsträckning som deras suveräna kapacitet tillåter. Immuniteten gäller inte för agerande av privat kommersiell karaktär. Utländska tillgångar i Österrike är således undantagna från verkställighet beroende på deras syfte: om de är avsedda att användas enbart för privata transaktioner kan de beslagtas och bli föremål för verkställighet, men om de är avsedda att utöva suveräna befogenheter (t.ex. ambassaduppdrag) kan inga verkställighetsåtgärder förordnas. I ett relevant beslut i denna fråga har Österrikes högsta domstol (OGH) dragit slutsatsen (se 3 Ob 18/12) att det inte finns någon allmän immunitet för statliga tillgångar, utan att det i stället är den förpliktade statens skyldighet att bevisa att den handlade med suveräna befogenheter när den avbröt verkställighetsförfarandet enligt § 39 i den österrikiska verkställighetslagen.

I avsaknad av vägledande rättspraxis kan det vara rationellt att dra slutsatsen att det är juridiskt tillåtet att genomtränga företagsluckan med avseende på statliga tillgångar så länge som reglerna om omfattningen av den statliga immuniteten kompletteras med uppfyllandet av de tillämpliga lagkraven för genomträngning av företagsluckan.

UPPDATERING OCH TRENDER

Viktiga händelser under det gångna året

Finns det några nya trender eller heta ämnen i din jurisdiktion?

"Alla klausuler om skiljedom mellan investerare och stater som ingår i bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan medlemsstaterna strider mot EU-rätten och är därför inte tillämpliga";
dessa skiljedomsklausuler "inte får några effekter, bland annat när det gäller bestämmelser som ger ett förlängt skydd för investeringar som gjorts före uppsägningen under ytterligare en tidsperiod (så kallade sunset- eller grandfathering-klausuler)", och
En skiljedomstol som inrättats på grundval av skiljeklausuler mellan investerare och stater saknar behörighet, eftersom det saknas ett giltigt erbjudande om skiljedom från den medlemsstat som är part i det underliggande BIT:t.

Österrike åtog sig ursprungligen att tillsammans med andra signatärstater "säga upp alla bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan

(EU:s medlemsstater) genom ett multilateralt fördrag, eller, om detta ömsesidigt anses vara mer ändamålsenligt, bilateralt" senast den 6 december 2019. Trots det angivna vägrade Österrike att ansluta sig till 23 EU-medlemsstater och underteckna avtalet om uppsägning av bilaterala investeringsavtal mellan Europeiska unionens medlemsstater (avtalet). Ett sådant beslut är verkligen välkommet eftersom det uppskattar berättigade farhågor om att uppsägning av bilaterala investeringsavtal inom EU med hjälp av avtalet mycket väl kan vara oförenligt med internationell folkrätt.

Coronavirus

Vilken nödlagstiftning, vilka hjälpprogram och andra initiativ som är specifika för ditt verksamhetsområde har din stat genomfört för att hantera pandemin? Har några befintliga statliga program, lagar eller förordningar ändrats för att ta itu med dessa problem? Vilka bästa metoder är tillrådliga för kunderna?