logoIlo

Uppskjutande av verkställighet: det nödvändiga innehållet i en begäran

Författare: Klaus Oblin

Högsta domstolen har nyligen behandlat kraven för att avbryta verkställighetsförfaranden enligt österrikisk och europeisk lagstiftning.(1)

Enligt 44 § i verkställighetslagen kan verkställigheten skjutas upp endast om inledandet eller fortsättningen av verkställigheten är kopplad till risken för en oersättlig förlust av egendom, eller egendom som det skulle vara svårt för sökanden att ersätta. En förlust anses vara oersättlig eller svår att ersätta om sökanden - på grund av rättsliga eller faktiska skäl - inte kan räkna med ersättning för skadan. Detta gäller särskilt om gäldenären saknar ekonomiska medel. Om sådana skäl inte är uppenbara måste sökanden ange konkreta fakta och tillhandahålla bevis för risken för en sådan egendomsförlust.

Huruvida egendomsförlust är uppsåtlig beror på föremålet och sättet att verkställa den. När det gäller kvarstad på en skuld är risken för egendomsförlust vanligtvis inte uppenbar, så den måste identifieras och bevisas. Det räcker i alla fall inte att göra allmänna och oinformativa påståenden. Det måste först fastställas att den förpliktade parten endast vill avbryta verkställigheten (mot en säkerhet), snarare än att motsätta sig verkställigheten helt och hållet.

Erkännandet och verkställigheten av utländska domar inom Europeiska unionen har förenklats genom införandet av förordningen om en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (805/2004). Genom förordningen avskaffas exekvaturförfarandet för domar om obestridda fordringar som har intygats vara en europeisk exekutionstitel i ursprungsmedlemsstaten. En sådan certifierad dom kommer att erkännas och verkställas i andra medlemsstater utan att ett exekvaturförfarande är nödvändigt.

Enligt österrikisk rådande doktrin, enligt artikel 20 i förordningen, måste sökanden också ange konkreta fakta och tillhandahålla bevis för risken för egendomsförlust (om inte risken är uppenbar enligt de handlingar som finns i domstolen). Det uppskjutna verkställandet enligt förordningen motsvarar det som gäller enligt den österrikiska verkställighetslagen; avsikten med förordningen och verkställighetslagen är densamma.

Det utrymme för skönsmässig bedömning som anges i artikel 23 i förordningen är beroende av möjligheterna till framgång för ett överklagande i den ursprungliga medlemsstaten, samt sannolikheten för oersättlig förlust av egendom om verkställigheten genomförs. Å andra sidan föreskrivs i artikel 44 i lagen att inget uppskov med verkställigheten kommer att beviljas om verkställigheten kan inledas eller fortsätta utan risk för oersättlig egendomsförlust för gäldenären. Skyldigheten att identifiera och bevisa risken för egendomsförlust är i linje med EU-förordningen, eftersom dess syfte är att påskynda och underlätta verkställighetsförfaranden.

Slutnoter

(1) Österrikes högsta domstol, 14 juni 2012 (OGH, 3 Ob 84/12t).