Internationella advokatsamfundets logotyp

Akademikers åsikter: utmanande intressekonflikter eller obestridlig akademisk frihet?

Författare: Neva Cirkveni

I dag är det fortfarande frågan om tvistlösning mellan investerare och stater (ISDS) genom skiljedomar. Kritiken kommer från alla håll och är främst inriktad på dem som beslutar om investeringstvister. Skiljedomare i investeringsärenden har kallats partiska mot multinationella företag och sägs inte ta hänsyn till intressekonflikter.[1] Ett blogginlägg av EU:s handelskommissionär Malmström där hon säger: "Jag vill ha en rättsstat, inte en advokatstat",[2] illustrerar allmänhetens misstro mot investeringsförmedlare. Även om uttalandet kan vara överdrivet och något partiskt, väcker det frågan om huruvida det nuvarande systemet för internationella investeringsskiljedomar är lämpligt och om det följer rättsstatens grundläggande principer, särskilt en oberoende rättskipning.

Oberoende rättskipning

En oberoende rättskipning förutsätter att domarna utövar sin dömande funktion på ett oberoende och opartiskt sätt. Enkelt uttryckt innebär oberoende att domarna fattar sina beslut utan yttre påtryckningar eller manipulationer.[3] Detta oberoende delas upp i personlig och institutionell frihet. Den personliga friheten gäller direkt för den dömande domaren och skyddas av bestämmelser om kvalifikationer, intressekonflikter och offentliggörande av uppgifter. Den institutionella friheten garanterar att medlemmarna i särskilda institutioner som dömer i domstol skyddas och skyddas av institutionens egen autonomi. Å andra sidan avser opartiskhet avsaknaden av partiskhet gentemot en viss part eller rättslig fråga i ett visst fall. När det gäller tvistlösning mellan investerare och stater har skiljemännens oberoende och opartiskhet ifrågasatts. Oron för eventuella intressekonflikter hos skiljemännen utgör en utmaning för beslutsfattarnas självständighet och därmed för rättsstatsprincipen och den oberoende rättskipningen.[4]

När det gäller internationell rätt har medlemmarna av området ofta många olika positioner: vissa agerar inte bara som advokater utan också som skiljedomare, företagstjänstemän och akademiker, om än i olika förfaranden. Investeringsarbitrage är ett område där detta ofta diskuteras, särskilt när det gäller huruvida skiljemännens oberoende ifrågasätts mot bakgrund av deras intressen i andra yrkesroller.

Vissa hävdar att skiljemännens åsikter, som härrör från deras arbete inom affärsbranschen, där de lever av att arbeta, har en inverkan på deras beslut om skiljedomar. Även om frågan om skiljemännens intressekonflikter diskuteras flitigt, är en mindre diskuterad fråga som följer av den frågan om huruvida skiljemännens åsikter om specifika rättsfrågor, som antingen uttrycks under ett mål eller i ett publicerat arbete, bör kunna ifrågasättas. Eller om detta bara är en del av deras akademiska frihet och inte bör betraktas som ett hinder för skiljemännen att fullgöra sin dömande roll utan partiskhet.

Den här artikeln kommer först att presentera det rättsliga ramverket för att utmana skiljemän på grund av deras akademiska arbete och sedan titta på de två senaste utmaningarna på grund av skiljemännens förtrogenhet med sakfrågan i målet. Slutligen syftar artikeln till att bedöma om akademiskt skrivande verkligen bör ingå i skiljemännens akademiska frihet, eller om det finns tillräcklig grund i det akademiska skrivandet för att fungera som ett medel för diskvalificering.

Rättslig ram

ICSID-KONVENTIONEN

Konventionen om Internationella centrumet för reglering av investeringstvister (ICSID) (nedan kallad "ICSID-konventionen"), förordningarna och reglerna innehåller bestämmelser om skiljemännens oberoende och opartiskhet, deras skyldighet att lämna ut uppgifter och parternas rätt att utmana och avsätta skiljemän.[5] I artikel 14.1 i ICSID-konventionen anges följande: "[P]ersoner som utses att tjänstgöra i panelerna ska vara personer av hög moralisk karaktär och erkänd kompetens inom juridik, handel, industri eller finans, som kan förväntas utöva ett oberoende omdöme. Kompetens på det juridiska området ska vara av särskild vikt när det gäller personer som ingår i skiljemannapanelen. Till skillnad från den spanska versionen hänvisar den engelska och franska versionen inte till opartiskhet.

Det har dock accepterats att artikel 14.1 måste tolkas så att den omfattar kravet på opartiskhet på alla språk.[6]

I samband med etiska normer har skiljemannen skyldighet att se till att utövandet av sin dömande funktion inte är behäftat med partiskhet. För att skiljemannen ska kunna utöva sin dömande funktion på ett korrekt sätt kan han eller hon lämna ut all relevant information. I ICSID-konventionens regel 6.2 föreskrivs att "[f]ör eller vid tribunalens första sammanträde ska varje skiljeman underteckna en förklaring ... som bifogas en redogörelse för a) [hans/hennes] tidigare och nuvarande yrkesmässiga, affärsmässiga och andra förbindelser (om sådana finns) med parterna och b) alla andra omständigheter som kan leda till att en part ifrågasätter [hans/hennes] tillförlitlighet när det gäller oberoende bedömning". Den svåra frågan här är vilka särskilda omständigheter som kan ge upphov till berättigade tvivel om en skiljemans oberoende och opartiskhet.[7] Kravet på offentliggörande är avsett att undvika partiskhet, inte att eliminera partiskhet hos skiljemännen. Varje tvistande part kan dock ifrågasätta en skiljeman genom artikel 57 i ICSID-konventionen, där det står: "En part kan föreslå en kommission eller tribunal att någon av dess ledamöter ska diskvalificeras på grund av en omständighet som visar att de uppenbart saknar de egenskaper som krävs enligt artikel 14.1.".[8] För att en skiljeman ska kunna avsättas krävs en "uppenbar brist" på de egenskaper som anges i artikel 14.1 i ICSID-konventionen. Den viktigaste frågan här är vad som utgör en "uppenbar brist". ICSID:s rättspraxis har inte gett någon enhetlig metod för att fastställa detta tröskelvärde, med metoder som varierar från "strikt bevis" till "strikt bevis".[9] till "rimliga tvivel",[10] samt blandade metoder.[11] Den "strikta bevismetoden" kräver en faktisk brist på oberoende, som måste vara "uppenbar" eller "mycket sannolik" och inte bara "möjlig".[12] Å andra sidan kräver "rimliga tvivel" att omständigheterna faktiskt måste vara fastställda och att opartiskheten måste förnekas eller vara uppenbart tvivelaktig.[13]

Skälen till diskvalificering enligt ICSID-konventionen har varierat, men de viktigaste kategorierna är följande:

  • Rollbyten mellan skiljemän, rådgivare och experter i olika fall;
  • att skiljemän utses på nytt i liknande fall;
  • Skiljemännens tidigare kontakt med en part eller en parts ombud;
  • och förtrogenhet med ämnet för förfarandet.[14]

Den senare behandlar frågor och rättsliga frågor som liknar dem som finns i ett visst fall.

Den här artikeln fokuserar dock på den senaste utvecklingen när det gäller skiljemännens akademiska skrivande.

(UNCITRAL)SKILJEDOMSREGLER 1976

Enligt 1976 års skiljedomsregler från FN:s kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL) kan alla skiljedomare ifrågasättas. Om den ifrågasatta skiljemannen har utsetts av en utnämningsmyndighet, avgör denna myndighet om ifrågasättandet. Om de inte gjorde det ska den överenskomna myndigheten avgöra utmaningen. Artikel 10.1 reglerar överklaganden av skiljemän och anger följande: "Varje skiljeman får ifrågasättas om det finns omständigheter som ger upphov till berättigade tvivel om skiljemannens opartiskhet eller oberoende. Den standard som tillämpas här bedömer den objektiva rimligheten i den ifrågasättande partens farhågor.[15]

Utmaning i Urbaser SA mot Argentina

En skiljemans akademiska skrifter eller tidigare offentliga uttalanden som visar på partiskhet kan ifrågasättas under kategorin förtrogenhet med sakfrågan i målet. Den 12 augusti 2010 fattades ett beslut om att ifrågasätta en skiljedomare i ICSID-målet Urbaser SA mot Argentina, i vilket man nekade en ifrågasättande av utnämningen av den juridiska akademikern professor Campbell McLachlan, på grundval av allmänna rättsuppfattningar som han hade uttryckt i sina akademiska skrifter.[16] Sökandena ifrågasatte McLachlans utnämning av Argentina eftersom han tidigare hade gjort uttalanden om rättsfrågor som skulle bli centrala i Urbaser-arbitret, och av den anledningen hävdade sökandena att McLachlan "redan har föregripit en väsentlig del av den konflikt som är föremål för detta skiljeförfarande".[17] Klagandena ansåg att en skiljeman som utses till en ICSID-tribunal måste uppfylla två krav på opartiskhet och oberoende. Enligt sökandena har det första kravet ett starkt subjektivt inslag, där partiskhet föreligger inte bara när det gäller en av parterna, utan också när skiljemannen visar en preferens för den ståndpunkt som en av parterna intar, eller på annat sätt har föregripit ärendet.[18] Vidare hävdade de klagande att McLachlan saknade ett förtroende och att han hade visat sig vara fördomsfull mot grundläggande delar av det aktuella skiljedomsförfarandet och inte hade visat att han kunde ha ändrat sin uppfattning om dessa delar under tiden. Svarandens ståndpunkt var att yttranden som tidigare offentliggjorts av en skiljeman inte ger upphov till en fråga om bristande opartiskhet eller oberoende när de avges utanför ramen för det pågående skiljeförfarandet.[19] Ett liknande argument som svarandens argument framfördes i målet Giovanni Alemanni m.fl. mot Republiken Argentina, där invändningen mot utnämningen av en skiljeman på grundval av ett yttrande som denne hade avgett i ett annat mål avvisades. [20] Till skillnad från fallet Urbaser SA mot Argentina handlade det fallet dock inte om uttalanden i akademiska skrifter.

Domstolen konstaterade att enligt artiklarna 57 och 14.1 i ICSID-konventionen var kärnan i analysen huruvida McLachlans yttrande utgjorde en uppenbar brist på de egenskaper som anges i artikel 14.1 och som krävs för att ge ett oberoende och opartiskt omdöme. Sökandena hänvisade till IBA:s etiska regler för internationella skiljemän från 1987, särskilt regel 3.1, där det anges att "Kriterierna för att bedöma frågor om partiskhet är opartiskhet och oberoende". Partiskhet uppstår när en skiljeman gynnar en av parterna eller när han eller hon är förfördelad i förhållande till föremålet för tvisten". De hänvisade också till regel 3.2, där det står att: "Fakta som kan leda till att en rimlig person, som inte känner till skiljemannens verkliga sinnestillstånd, anser att han är beroende av en part skapar ett sken av partiskhet. Detsamma gäller om skiljemannen har ett väsentligt intresse av tvistens utgång eller om han redan har tagit ställning till tvisten.[21] Tribunalen ansåg att dessa punkter var alltför allmänt hållna och konstaterade att "Bestämmelserna är ännu mer oklara eller helt tvetydiga när den fråga som ska behandlas, som i det aktuella fallet, är tolkningen av rättsliga begrepp som är isolerade från fakta och omständigheter i ett särskilt fall".[22]

Det är viktigt att nämna att McLachlan gjorde ett uttalande inför tribunalen där han förklarade att det är viktigt att skilja mellan den jurist som skriver en bok eller artikel och en skiljedomares roll, och att han vidare angav att "när han skriver en bok eller artikel måste den jurist som skriver en bok eller artikel uttrycka sina åsikter om ett stort antal allmänna rättsfrågor, på grundval av de rättsliga auktoriteterna och annat material som han då har tillgång till", medan "skiljedomarens uppgift är helt annorlunda". Den är att döma det ärende han har framför sig på ett rättvist sätt mellan parterna och enligt tillämplig lag. Detta kan endast göras mot bakgrund av specifik bevisning, specifik tillämplig lag och de synpunkter som båda parters ombud har lämnat in". Han försäkrade vidare parterna om att han inte skulle ha några fördomar i det aktuella fallet.[23]

De två medlemmarna i domstolen som tog del av den invändning som lämnats av kärandena ansåg att det inte räcker med att bara visa en åsikt för att en invändning om bristande oberoende eller opartiskhet hos en skiljeman ska kunna bifallas. För att en sådan invändning ska lyckas måste det enligt dem visas att åsikten stöds av faktorer som har samband med och stöder en part i skiljedomsförfarandet, av skiljemannen har ett direkt eller indirekt intresse av utgången av tvisten eller av ett förhållande till någon annan person som är inblandad.[24] Vidare ansåg tribunalen att om en akademisk åsikt som tidigare uttryckts ska betraktas som ett inslag av fördomsfullhet i ett visst fall, bara för att den kan bli relevant, skulle konsekvensen bli att ingen potentiell skiljeman någonsin skulle uttrycka sina åsikter i en sådan fråga, vilket skulle begränsa både deras akademiska frihet och utvecklingen av internationell investeringsrätt.

Utmaning i målet CC/Devas m.fl. mot Indien

I målet CC/Devas m.fl. mot Indien väckte svaranden talan mot ordföranden - Marc Lalonde - och professor Francisco Orrego Vicuña, som utsetts av kärandena, med motiveringen att skiljemännen tillsammans tjänstgjorde i två tribunaler som tog ställning till en rättslig fråga (klausulen om "väsentliga säkerhetsintressen") som förväntades bli aktuell i det aktuella förfarandet. Svaranden fann ytterligare skäl för att ifrågasätta Vicuñas utnämning i form av en tredje tribunal som han satt i, som också tog upp samma fråga, samt i en artikel som han hade skrivit, där han diskuterade sin syn på frågan.

Svaranden ifrågasatte utnämningarna av Lalonde och Vicuña med hänvisning till att de "saknade den opartiskhet som krävs enligt artikel 10.1 i UNCITRAL:s skiljedomsregler från 1976 på grund av en "problemkonflikt"".[25] Med "problemkonflikt" hänvisade svaranden till en redan existerande åsikt hos skiljemännen om en fråga som var föremål för tvist mellan parterna. Svaranden hävdade att de två skiljemännens uttalade ståndpunkter gav upphov till berättigade tvivel om deras opartiskhet. När det gäller sitt ifrågasättande av Vicuña hävdade svaranden vidare att hans "starka offentliga uttalanden i frågan hade omfattat minst en tydlig skrift utöver de tre besluten i de ovannämnda fallen, [och] ett kapitel i en bok som publicerades 2011 där han starkt försvarade sin ståndpunkt".[26] Enligt käranden är "det blotta faktum att en skiljeman har avgjort en viss rättslig fråga i ett tidigare fall med ett annat fördrag och andra parter helt enkelt inte en lämplig grund för att ifrågasätta skiljemannens opartiskhet".[27] Sökandena hänvisade vidare till IBA:s riktlinjer för intressekonflikter i internationella skiljeförfaranden, där det i regel 4.1 uttryckligen föreskrivs att det inte uppstår någon konflikt eller partiskhet när en skiljeman tidigare har publicerat ett allmänt yttrande om en fråga som uppstår i skiljeförfarandet.

Internationella domstolens dåvarande ordförande, Tomka J, som avgjorde frågan i egenskap av utsedd myndighet, avvisade Lalondes invändning och förklarade att det inte innebär bristande opartiskhet eller oberoende att han bara uttrycker tidigare åsikter om en fråga i ett skiljeförfarande.[28] Skälet till detta var att Lalonde inte hade tagit ställning till det aktuella rättsliga begreppet, utan endast uttryckt sina åsikter. Han höll dock inte med sökandena och biföll överklagandet av Vicuña med följande motivering:

Att i detta fall konfronteras med samma rättsliga begrepp som härrör från samma språk som han redan har uttalat sig om vid de fyra ovannämnda tillfällena kan enligt min åsikt för en objektiv betraktare väcka tvivel om [skiljemannen] förmåga att närma sig frågan med öppet sinne. Särskilt den sistnämnda artikeln tyder på att hans åsikt förblev oförändrad trots att han hade granskat analyserna från de tre olika annulleringskommittéerna. Skulle en rimlig observatör tro att svaranden har en chans att övertyga honom om att ändra uppfattning om samma rättsliga begrepp?".[29]

Tomka J:s beslut visar att en skiljeman kan riskera att bli diskvalificerad på grund av att han eller hon intar en stark ståndpunkt i en rättslig fråga. I princip finns det ingen anledning till varför de ståndpunkter som skiljemännen uttrycker i sina akademiska skrifter skulle vara undantagna från invändningar som grundar sig på "konflikt om en fråga". Det finns dock fortfarande en oro för att det kan få en negativ effekt på det akademiska skrivandet om åsikter om rättsliga frågor kan ifrågasättas.

Slutsats

Eftersom det inte finns något framstående skiljedomsforum eller någon nationell jurisdiktion som tillåter att skiljemän med framgång utmanas för tidigare uttalanden om allmänna rättsfrågor.[30], särskilt i deras akademiska texter, är det inte anmärkningsvärt att sökandenas invändning avslogs i Urbaser-fallet. Det är dock viktigt att notera de problem som uppstår med skiljedomstolarnas nuvarande tillvägagångssätt. McLachlan ifrågasattes inte av sökandena på allmänna rättsfrågor. Han ifrågasattes snarare på grund av två specifika uttalanden som han hade gjort i sina akademiska publikationer, vilka hade en direkt inverkan på det aktuella fallet, eftersom det specifika bilaterala investeringsavtal som var inblandat i Urbaser-arbitret också var föremål för hans akademiska arbete.

Utmaningar som grundar sig på generella laguttalanden skulle skapa särskilda svårigheter för systemet för utfrågning av skiljemän. Motiveringen till att låta parterna välja sin skiljeman är att säkerställa att minst en skiljeman i skiljedomstolen förstår deras perspektiv. Även om det är oavsiktligt och inte är tillåtet kan parterna också välja skiljemän som är inställda på att döma till deras fördel. Som professor Tony Cole säger: "Hela poängen med att parterna väljer skiljemän skulle undergrävas om parterna inte kunde ta hänsyn till en skiljemans materiella åsikter om rättsprinciper som är relevanta för skiljeförfarandet".[31] Det logiska resonemanget här skulle vara att om det är centralt för parterna att ta hänsyn till skiljemännens materiella åsikter om rättsfrågor när de väljer dem för skiljeförfarande, skulle det då inte vara rimligt att också ta hänsyn till samma materiella åsikter när parterna vill utmana skiljemännen?

Det finns betydande komplikationer i ett försök att utveckla en standard för att tillåta invändningar mot tidigare uttryckta åsikter i rättsliga frågor. Svårigheterna med att hitta en lämplig standard som skall följas bör inte vara en motivering för att helt enkelt inte hitta någon alls. Parterna bör ges rätt att göra ett skiljeförfarande inför en opartisk domstol, eftersom det är vad de ursprungligen gick med på att göra. Det problem som framhävdes i Urbaser-målet togs i viss mån upp i beslutet i CC Devas-målet. Tomka J:s åsikt verkar vara att den viktigaste frågan är om en rimlig observatör skulle kunna övertyga skiljemannen om att ändra sin ståndpunkt i en rättslig fråga som han eller hon upprepade gånger har uttryckt en konsekvent åsikt om. Detta tycks ge betydelse åt hur många gånger, eller hur starkt, skiljemannen har stått fast vid sin ståndpunkt och om ståndpunkten har uttryckts i endast ett forum eller i flera olika forum. Den utmanande parten måste alltså visa att skiljemannen har uttryckt vissa åsikter om en viss rättslig fråga på ett konsekvent och oförändrat sätt, men också att skiljemannen inte är villig att ändra uppfattning i frågan. Detta är ett högt tröskelvärde för den utmanande parten att uppfylla, men det är ändå ett befintligt tröskelvärde. Kan detta vara den standard som skiljedomstolarna kommer att följa i framtiden?

I denna artikel har det konstaterats att det inte finns någon anledning att undanta skiljemännens akademiska texter från att ifrågasättas på grund av "problemkonflikter". Att utmana skiljemännen på detta sätt väcker dock farhågor om att det kommer att ha en negativ inverkan på kvaliteten på det akademiska skrivandet. Det är därför somliga hävdar att om beslutet i CC Devas-målet anses vara god lag kommer det att avskräcka redan etablerade akademiker på området från att ge meningsfulla bidrag till investeringsrätten. Andra hävdar att detta på en systemisk nivå skulle äventyra utvecklingen av investeringsrätten och ge parterna möjlighet att styra utvecklingen i en viss riktning genom att endast utse

I denna artikel har det konstaterats att det inte finns någon anledning att undanta skiljemännens akademiska texter från att ifrågasättas på grund av "problemkonflikter". Att utmana skiljemännen på detta sätt väcker dock farhågor om att det kommer att ha en negativ inverkan på kvaliteten på det akademiska skrivandet. Det är därför somliga hävdar att om beslutet i CC Devas-målet anses vara god lag kommer det att avskräcka redan etablerade akademiker på området från att ge meningsfulla bidrag till investeringsrätten. Andra hävdar att detta på en systemisk nivå skulle äventyra utvecklingen av investeringsrätten och ge parterna möjlighet att styra utvecklingen i en viss riktning genom att endast utse personer som i akademiska skrifter har uttryckt vissa åsikter om investeringsrätten snarare än andra.[32]

Skiljemän som också är akademiker bör inte avskräckas från att fortsätta att vara verksamma inom akademin och publicera artiklar bara för att det kan kosta dem framtida utnämningar. Rättsutvecklingen bör vara viktigare än enkelheten i att göra vinst. Den juridiska karriären är i grunden en offentlig tjänst, och det finns en viss standard knuten till den. Om detta synsätt är alltför utopiskt kan rädslan för att äventyra utvecklingen av investeringsrätten också vara lite överdriven. I värsta fall skulle den akademiska världen inom investeringsrätten bli en plats för personer som enbart uppfattar sig själva som kritiska observatörer och som inte har för avsikt att bli framtida aktörer i praktiken. Oberoende observatörer ger ofta de viktigaste bidragen på grund av det avstånd de har till praktiken och förmågan att observera praktiken från ett perspektiv som är fristående från materiella förväntningar.[33]

Varje individ förmedlar idéer och åsikter utifrån sina moraliska, kulturella, pedagogiska och yrkesmässiga erfarenheter. När det gäller att göra juridiska bedömningar krävs förmågan att överväga sakförhållandena i varje enskilt fall utan att förlita sig på yttre faktorer som inte har något samband med dessa sakförhållanden. Detta är vad som avses med begreppen opartiskhet och oberoende. Att utmana skiljemännen i fråga om deras uttalade åsikter om vissa rättsliga frågor skulle inte vara ett hot mot deras akademiska frihet, utan bara ett sätt att uppnå ett rättvist och opartiskt förfarande. Om parterna tar hänsyn till skiljemännens åsikter om vissa rättsfrågor när de väljer ut dem, är det då inte bara rättvist att de kan avsätta samma skiljemän på grundval av samma förfarande?

Anteckningar

[1]Gus Van Harten, "Arbitrators Behaviour in Asymmetrical Adjudication: An Empirical Study of Investment Treaty Arbitration" (2012) 50 (1) Osgoode Hall Law Journal Osgoode CLPE Research Paper no 41/2012; se även Joost Pauwelyn, "The Rule of Law without the Rule of Lawyer?" (2015) 109 AJIL 761, 763.

[2]Cecilia Malmstro¨m, "Blog Post", se https://ec.europa.eu/commission/commissioners/2014- 2019/malmstrom/blog/investments-ttip-and-beyond-towards-international- investment-court_en.

[3]Jean Salmon (dir) Dictionnaire de droit international public (Bruylant 2001) 570.

[4]S Schacherer, Independence and Impartiality of Arbitrators, A Rule of Law Analysis (2018 4-5).

[5]S Schacherer, Skiljemännens oberoende och opartiskhet, en rättsstatsanalys (2018) 7

[6]Alla språkversioner är lika giltiga, ICSID:s skiljedomsregler artikel 56.1.
[7]Schreuer et al (n 42) "Artikel 40", punkterna 19-20.

[8]ICSID-konventionen artikel 57, se även ICSID:s skiljedomsregler regel 9.

[9]Amco Asia Corporation m.fl. mot Republiken Indonesien [1982] ARB/81/1 (ICSID): "Decision on Proposal to Disqualify an Arbitrator" (ej offentligt). Se Cleis (n 33) 32.

[10]Compan~ia de Aguas del Aconquija SA och Vivendi Universal mot Republiken Argentina [2001] ARB/97/3 (ICSID): "Annullationsprocess".

[11]Cleis (n 33) 32-49.

[12]Schreuer et al (n 42) "Artikel 57", punkt 22.

[13]Compan~ia de Aguas del Aconquija SA och Vivendi Universal mot Republiken Argentina [2001] ARB/97/3 (ICSID): Annulleringsförfarande.

[14]S Schacherer, Independence and Impartiality of Arbitrators, A Rule of Law Analysis (2018) 10-15.

[15]David D Caron och Lee M Caplan, The UNCITRAL Arbitration Rules: A Commentary (Oxford University Press 2013) 210.

[16]T Cole, "Utnämningar av skiljedomare i investeringsarbitrage: Varför uttryckta åsikter om rättsfrågor bör kunna ifrågasättas" [2010] Investment Treaty News.

[17]Urbaser SA och Consorcio de Aguas Bilbao Bizkaia, Bilbao Biskaia Ur Partzuergoa mot Republiken Argentina ARB/07/26 (ICSID) punkt 23: "Decision on Claimant's Proposal to Disqualify Professor Campbell McLachlan, Arbitrator".

[18]Ibid. punkt 26.

[19]Ibid. punkt 27.

[20]Giovanni Alemanni m.fl. mot Republiken Argentina ARB/07/8 (ICSID).

[21]Urbaser SA och Consorcio de Aguas Bilbao Bizkaia, Bilbao Biskaia Ur Partzuergoa mot Republiken Argentina ARB/07/26 (ICSID) punkt 42: Beslut om sökandens förslag att diskvalificera professor Campbell McLachlan, skiljeman.

[22]Ibid.

[23]Ibid. punkt 31.

[24]Ibid. punkt 45.

[25]CC/Devas (Mauritius) Ltd, Devas Employees Mauritius Private Ltd och Telcom Devas Mauritius Ltd mot Republiken Indien 2013-09 (PCA).

[26]Ibid: Svaranden hänvisade till artikeln: Francisco Orrego Vicuña, "Softening Necessity" i Mahnoush H Arsanjani, Jacob Cogan, Robert
Sloane och Siegfried Wiessner (red.),Looking To The Future: Essays on International Law In Honor Of W. Michael Reisman (Leiden 2011) 741-751.

[27]CC/Devas (Mauritius) Ltd, Devas Employees Mauritius Private Ltd och Telcom Devas Mauritius Ltd mot Republiken Indien 2013-09 (PCA).

[28]S W Schill, "Editorial: The new Journal of World Investment and Trade; Arbitrators independence and academic freedom; In this issue" [2014] The Journal of World Investment & Trade 1.

[29]CC/Devas (Mauritius) Ltd, Devas Employees Mauritius Private Ltd och Telcom Devas Mauritius Ltd mot Republiken Indien 2013-09 (PCA).

[30]T Cole, "Utnämningar av skiljedomare i investeringsarbitrage: Varför uttryckta åsikter om rättsfrågor bör kunna ifrågasättas" [2010] Investment Treaty News.

[31]Ibid.

[32]S W Schill, "Editorial: The new Journal of World Investment and Trade; Arbitrators independence and academic freedom; In this issue" [2014] The Journal of World Investment & Trade 3.

[33]Ibid.