logotyp icgl

Skiljedomsförfaranden mellan investerare och stater 2020

Författare: Milos Ivkovic

1. Fördrag: Nuvarande status och framtida utveckling

1.1 Vilka bilaterala och multilaterala fördrag och handelsavtal har din jurisdiktion ratificerat?

Hittills har Österrike undertecknat och ratificerat 69 bilaterala investeringsavtal, av vilka avtalen med följande 60 stater för närvarande är i kraft: Albanien, Algeriet, Argentina, Armenien, Azerbajdzjan, Bangladesh, Vitryssland, Belize, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Chile, Kina, Kroatien, Kuba, Tjeckien, Egypten, Estland, Etiopien, Georgien, Guatemala, Hongkong, Iran, Jordanien, Kazakstan, Kosovo, Kuwait, Kirgizistan, Lettland, Libanon, Libyen, Ungern, Tjeckien; Litauen, Makedonien, Malaysia, Malta, Mexiko, Moldavien, Mongoliet, Montenegro, Marocko, Namibia, Oman, Paraguay, Filippinerna, Polen, Rumänien, Ryssland, Saudiarabien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Sydkorea, Tadzjikistan, Tunisien, Turkiet, Ukraina, Förenade Arabemiraten, Uzbekistan, Vietnam och Jemen.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) trädde i kraft den 1 december 2009 och fastställde Europeiska unionens (EU) behörighet i fråga om direktinvesteringar. På grundval av den överförda behörigheten antog Europaparlamentet och EU-rådet förordning (EU) nr 1219/2012, enligt vilken befintliga BIT:s förblir giltiga med förbehåll för godkännande av Europeiska kommissionen efter "utvärdera om en eller flera av bestämmelserna i dem utgör ett allvarligt hinder för unionens förhandlingar om eller ingående av bilaterala investeringsavtal med tredjeländer" (förordning 1219/2012, artikel 5). Europeiska kommissionen inledde vidare överträdelseförfaranden med avseende på 12 Intra-EU BITs (bilaterala investeringsavtal mellan EU:s medlemsstater) som Österrike har undertecknat och ratificerat.

Österrike undertecknade energistadgefördraget 1994 och ratificerade det formellt 1997.

Olika handelsavtal och fördrag med investeringsbestämmelser är i kraft för Österrike i egenskap av EU-medlemsstat.

1.2 Vilka bilaterala och multilaterala fördrag och handelsavtal har din jurisdiktion undertecknat och ännu inte ratificerat? Varför har de ännu inte ratificerats?

BITs som undertecknats med Zimbabwe (2000), Kambodja (2004) och Nigeria (2013) har ännu inte trätt i kraft.

Det viktigaste avtalet som väntar på att ratificeras i EU-medlemsstaternas nationella parlament är det omfattande ekonomiska och handelsrelaterade avtalet mellan EU och Kanada (Ceta), som har varit provisoriskt i kraft sedan den 21 september 2017: Europeiska domstolen (nedan kallad EU-domstolen) förklarade att den tvistlösningsmekanism för investerare och stater som ingår i Cetaavtalet är förenlig med EU-rätten (yttrande 1/17 ("Ceta"), EU:C:2019:341).

Handelsavtal som förhandlas fram på EU-nivå granskas noggrant av medlemsstaterna, däribland Österrike. Man kan dra slutsatsen att tillämpningsområdet och tvistlösningsmekanismerna i de nämnda handelsavtalen är föremål för en obeveklig juridisk och politisk debatt.

En omfattande översikt över läget för de frihandelsavtal som EU har förhandlat fram finns på följande adress: https:// trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2006/december/tradoc_118238.pdf.

1.3 Är era BIT:s baserade på en BIT-modell? Vilka är de viktigaste bestämmelserna i detta BIT-modellavtal?

Österrike har en BIT-modell som antogs 2008 ("BIT-modell"). Det är dock viktigt att komma ihåg att det övervägande antalet BIT som Österrike har undertecknat och ratificerat är äldre än den senaste versionen av BIT-modellen. Det är också svårt att göra en bedömning av vilken inverkan det senaste BIT-modellen kan få i framtiden.

En jämförbar analys av de BIT som undertecknats efter det att den österrikiska BIT-modellen hade införts visar på en bristande enhetlighet. Å ena sidan var investeringsavtalen med Tadzjikistan och Kosovo strikt utformade i enlighet med BIT-modellen. I avtal av samma slag med Kirgizistan och Kazakstan infördes däremot ändringar av BIT-modellen i vissa viktiga avseenden.

Dessutom är det vanligt att bestämmelser om investeringsskydd blir en del av EU:s handelsavtal med tredjeländer, vilket begränsar syftet med BIT-modellen.

När det gäller innehållet i BIT-modellen har Österrike verkligen lagt fram en kortfattad, funktionell och avancerad plattform för ett framgångsrikt skydd av utländska investeringar. De viktigaste bestämmelserna säkerställer följande:

likabehandling av utländska investerare jämfört med i) nationella investerare och/eller ii) investerare från tredjeländer;

b. Skyldighet till rättvis behandling i enlighet med folkrättens normer (nära reglerad expropriation; betalningar som görs i samband med en investering måste ske utan restriktioner, osv..).

c. effektiv tvistlösning inför: i) nationella domstolar, ii) det internationella centret för reglering av investeringstvister (ICSID), iii) en ensam skiljeman eller en skiljemannakommitté. ad hoc. en skiljedomstol som inrättats i enlighet med skiljedomsreglerna från Förenta nationernas kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL), och iv) en ensam skiljeman eller en skiljedomare som är ad hoc. domstol enligt Internationella handelskammarens skiljedomsregler (ICC).

Andra särdrag i BIT-modellen är de karakteristiska definitionerna av begreppen "investerare" och "investering" samt en ganska långtgående paraplyklausul. En kommentar som tar upp viktiga aspekter av BIT-modellen mer i detalj finns lätt tillgänglig online: (Hyperlänk).

1.4 Publicerar din jurisdiktion diplomatiska noter som utbyts med andra stater om dess fördrag, inklusive nya eller efterföljande stater?

Ett sällsynt exempel på diplomatiska noter som utbytts i syfte att fastställa den avsedda innebörden av ett BIT är det BIT som ingåtts med Paraguay och som finns tillgängligt i elektronisk form på följande adress (Hyperlänk).

1.5 Finns det officiella kommentarer från regeringen om den avsedda innebörden av klausuler i fördrag eller handelsavtal?

Allt tillgängligt stödmaterial till internationella fördrag som ratificerats av Republiken Österrikes parlament är officiellt tillgängligt i elektronisk form under följande adress (Hyperlänk). Förbundsministeriet för digitala och ekonomiska frågor gör de tyska versionerna av de ratificerade BIT:s med tillhörande instrument tillgängliga på sin webbplats för granskning och offentlig kontroll. (Hyperlänk). De engelska versionerna, och i förekommande fall översättningar till andra språk, finns på följande adress (Hyperlänk).

2. Rättsliga ramar

2.1 Är din jurisdiktion part i (1) New York-konventionen, (2) Washingtonkonventionen och/eller (3) Mauritiuskonventionen?

Österrike blev part i konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar ("New York-konventionen") den 2 maj 1961. New York-konventionen är tillämplig på Österrike utan begränsning, eftersom den ursprungliga reservationen om ömsesidighet drogs tillbaka 1988.

Konventionen om reglering av investeringstvister mellan stater och medborgare i andra stater ("ICSID-konventionen") ratificerades den 25 maj 1971 och trädde i kraft för Österrikes del den 24 juni 1971.

Österrike är inte part i FN:s konvention om öppenhet i fördragsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stater ("Mauritiuskonventionen").

2.2 Har din jurisdiktion också en investeringslag? Om så är fallet, vilka är de viktigaste bestämmelserna om materiella frågor och tvistlösning? 

Österrike har ingen särskild lag om (utländska) investeringar.

2.3 Kräver din jurisdiktion ett formellt godkännande av en utländsk investering? Om så är fallet, vilka är de relevanta kraven och var finns de?

Formellt godkännande av en utländsk investering krävs i allmänhet inte. Vissa icke-diskriminerande nationella åtgärder och EU-åtgärder kan dock bli tillämpliga (t.ex. vid förvärv av fastigheter, antitrust, energisektorn, allmän säkerhet och ordning), osv..).

3. Nyligen genomförda betydande förändringar och diskussioner

3.1 Vilka har varit de viktigaste fallen under de senaste åren när det gäller fördragstolkning inom din jurisdiktion?

I enlighet med Österrikes högsta domstols (OGH) avgörande mål i frågan (3 Nd 506/97) bör multinationella avtal ses ur en internationell tillämpningsvinkel. Ett multinationellt avtal förlorar sin betydelse och effektivitet om dess bestämmelser endast tolkas nationellt. Därför får tolkningen av enskilda textdelar inte baseras på enbart det nationella rättsspråkets betydelse. Det ska snarare undersökas om dessa delar av texten medvetet antogs av de avtalsslutande parterna med hänsyn till specifika nationella traditioner.

OGH fortsatte med att konstatera att syftet med en enhetlig lag kräver att internationell rättslig enhet värderas högre än en smidig införlivning i en nationell rättsordning. Även om systematiska brytningar med den autonoma civilrätten ska undvikas så långt det är praktiskt möjligt måste de, om nödvändigt, accepteras inom ramen för internationell enhetlighet. Den systematiska tolkningen är således begränsad till det internationella sammanhanget.

3.2 Har din jurisdiktion angett sin politik när det gäller skiljeförfaranden mellan investerare och stater?

Den österrikiska regeringen har ännu inte tillkännagivit någon tydlig politik när det gäller skiljeförfaranden mellan investerare och stater.

Som en allmän attityd som inte är relaterad till några särskilda investeringstvister, anger dock det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor att regeringen är öppen för bindande internationella skiljeförfaranden som ett lämpligt alternativ till nationella domstolar vid tvistlösning enligt de tillämpliga BIT:erna.

Trots detta har Österrike undertecknat "Förklaringen från företrädarna för medlemsstaternas regeringar om de rättsliga konsekvenserna av domstolens dom i målet Achmea och om investeringsskydd i Europeiska unionen" av den 15 januari 2019 (nedan kallad förklaringen). I enlighet med förklaringen:

  • "Alla klausuler om skiljedom mellan investerare och stater i bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan medlemsstaterna strider mot EU-rätten och är därför inte tillämpliga.";
  • Dessa skiljedomsklausuler "inte ger några effekter, bland annat när det gäller bestämmelser som ger ett förlängt skydd för investeringar som gjorts före uppsägningen under ytterligare en tidsperiod (så kallade sunset- eller grandfathering-klausuler).", och
  • "En skiljedomstol som inrättats på grundval av skiljedomsklausuler mellan investerare och stater saknar behörighet, eftersom den medlemsstat som är part i det underliggande bilaterala investeringsavtalet inte har ett giltigt erbjudande om skiljedom."

Österrike åtog sig tillsammans med andra signatärstater att "säga upp alla bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan dem genom ett plurilateralt avtal, eller, om detta erkänns som mer ändamålsenligt av båda parter, bilateralt" senast den 6 december 2019. Huruvida en sådan åtgärd är förenlig med folkrätten är fortfarande en fråga om rättslig debatt.

3.3 Hur behandlas frågor som korruption, öppenhet, mest gynnad nation, indirekta investeringar, klimatförändringar etc. eller hur är det tänkt att de ska behandlas i din jurisdiktions fördrag?

1. Korruption:

Frågan om korruption behandlas inte på ett enhetligt sätt i de tillämpliga rättsliga instrumenten. I ingressen till BIT-modellen betonas "nödvändigheten för alla regeringar och civila aktörer att ansluta sig till FN:s och OECD:s insatser mot korruption, särskilt FN:s konvention mot korruption (2003).". Förarbetena till de BIT efter modellen som undertecknats med Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Nigeria innehåller liknande bestämmelser.

Ett exempel på en bestämmelse från tiden före BIT-modellen som tar upp frågan om korruption i begränsad form kan vara artikel 25.1 c i BIT för Uzbekistan, där korruption införs som en grund för ogiltigförklaring av en skiljedom om det framgår av "från en ledamot av domstolen eller från en person som tillhandahåller avgörande sakkunskap eller bevisning.".

2. Öppenhet:

Frågan om öppenhet behandlas i artikel 6 i BIT-modellen. Genom denna bestämmelse införs skyldigheter att vara snabb: i) offentliggörande av alla instrument som kan påverka tillämpningen av BIT, och ii) svar på begäran om information. En anmärkningsvärd begränsning av ovanstående är att den obligatoriska tillgången till "Information om särskilda investerare eller investeringar, vars utlämnande skulle hindra brottsbekämpning.".

De gällande BIT:s har en något motsatt inställning till BIT-modellens regler om öppenhet. Även om ett stort antal avtal innehåller formuleringar som motsvarar ovanstående (t.ex. BIT som ingåtts med Armenien, Azerbajdzjan, Bangladesh, osv..), och ett lika stort antal har ingen tydlig öppenhetsklausul (t.ex. BIT som ingåtts med Vitryssland, Bulgarien, osv..). Slutligen innehåller den tredje gruppen av BITs regler om öppenhet med betydande redigeringar (se, t.ex. Iran BIT, artikel 4, Kuwait BIT, artikel 3 och Libyen BIT, artikel 3, osv..).

3. Klausul om mest gynnad nation:

I artikel 3.3 i BIT-modellen föreskrivs följande[e]n avtalsslutande part skall ge investerare från den andra avtalsslutande parten och deras investeringar eller avkastning en behandling som inte är mindre gynnsam än den som den ger sina egna investerare och deras investeringar eller investerare från tredje land.". Skyddet ges med avseende på "förvaltning, drift, underhåll, användning, nyttjande, försäljning och avveckling samt tvistlösning av deras investeringar eller avkastning, beroende på vilket som är mest fördelaktigt för investeraren.". (Vissa av de BIT som föregick modellen (t.ex. med Vitryssland, Hongkong, Indien, Malaysia, Montenegro, Serbien, Hongkong och Malaysia, osv..) inte innehåller en specificerad förteckning över skyddade investeringsåtgärder.)

4. Indirekta investeringar:

BIT-modellen omfattar både direkta och indirekta investeringar. Vissa av de BIT som föregick modellen har dock mer restriktiva definitioner av "investeringar" och täcker eventuellt inte indirekta investeringar (set.ex. det BIT som ingåtts med Iran).

5. Miljöskydd:

I ingressen till BIT-modellen tas frågan om miljöskydd upp i den mån det föreskrivs att de avtalsslutande staterna:

  • är engagerade i de fastställda målen på ett sätt som är förenligt med miljöskyddet, och
  • erkänner principerna i FN:s Global Compact och att "investeringsavtal och multilaterala avtal om miljöskydd [...] är avsedda att främja en global hållbar utveckling och att eventuella inkonsekvenser bör lösas utan att skyddsnormerna luckras upp.".

I de BITs som föregick modellen finns det i allmänhet inga liknande bestämmelser i ingressen. I motsats till denna allmänna iakttagelse liknar ingressen till de BIT efter modellen som undertecknats med Nigeria och Tadzjikistan BIT-modellen, och det är endast ingressen till BIT:erna med Kazakstan och Kirgizistan som är mindre omfattande än BIT-modellen.

När det gäller den del av BIT-modellen som berörs anges i artikel 4 uttryckligen att "[t]De avtalsslutande parterna erkänner att det är olämpligt att uppmuntra en investering genom att försvaga den inhemska miljölagstiftningen.". BITs efter modellen har bestämmelser i liknande omfattning.

I artikel 7.4 i BIT-modellen anges att "Icke-diskriminerande åtgärder från en fördragsslutande part som utformas och tillämpas för att skydda legitima mål för det allmänna välbefinnandet, t.ex. miljön, utgör inte indirekt expropriation.". Förutom det BIT som ingåtts med Kazakstan innehåller andra BIT efter modellen en liknande bestämmelse.

Ett exempel på en bestämmelse i ett BIT enligt förlagan som tar hänsyn till miljöskyddet är artikel 3.4 i BIT med Kuwait, där det står: "Investeringar får inte i den fördragsslutande värdstaten underkastas ytterligare krav på prestanda som kan hindra eller begränsa deras expansion eller underhåll på ett sätt som påverkar eller skadar deras lönsamhet negativt, såvida inte sådana krav anses vara nödvändiga av följande skäl [...] Miljön. [...]."

3.4 Har din jurisdiktion sagt upp några BIT eller liknande avtal? Vilka? Varför?

Österrike har ännu inte sagt upp något BIT ensidigt.

Det måste dock betonas att de slutgiltiga effekterna av överföringen av befogenheterna för direktinvesteringar till EU (se fråga 3.2 ovan) är ännu inte fastställda.

4. Fallsträckor

4.1 Vilka fall av investerarstater, om några, har din jurisdiktion varit inblandad i? 

När detta publiceras har Österrike varit aktivt involverat i ett enda offentligt känt skiljedomsförfarande mellan investerare och stater: B.V. Belegging-Maatschappij "Far East" mot Republiken Österrike (ICSID-ärende nr ARB/15/32).

Förfarandet inleddes i juli 2015 i enlighet med det bilaterala investeringsavtal som Österrike hade ingått med Malta 2002 (i kraft sedan mars 2004). Den rörliga investeraren hävdade därmed att Österrike: (i) infört godtyckliga, orimliga och/eller diskriminerande åtgärder, (ii) nekat fullt skydd och säkerhet, (iii) brutit mot tillämpliga förbud mot direkt och indirekt expropriation och (iv) nekat rättvis och skälig behandling.

Skiljedomstolen avvisade kraven på behörighetsskäl i oktober 2017, efter en förhandling om en fråga som hade uppkommit i mars samma år.

4.2 Hur har din jurisdiktion förhållit sig till verkställighet av domar som har utdömts mot den?

Ej tillämpligt (se fråga 4.1 ovan).

4.3 Har din jurisdiktion begärt att ett annulleringsförfarande ska inledas när det gäller ICSID-ärenden? Om så är fallet, på vilka grunder?

Ej tillämpligt (se fråga 4.1 ovan).

4.4 Har det uppstått några satellittvister i samband med de materiella fordringarna eller vid verkställighet?

Ej tillämpligt (se fråga 4.1 ovan).

4.5 Finns det några gemensamma tendenser eller teman som kan identifieras i de ärenden som har inletts, vare sig det gäller underliggande yrkanden, verkställighet eller ogiltigförklaring?

Ej tillämpligt (se fråga 4.1 ovan).

5. Finansiering

5.1 Tillåter din jurisdiktion finansiering av krav från investerarstater?

De österrikiska lagstiftarna har ännu inte lagt fram någon lagstiftning som ska reglera frågan om tredjepartsfinansiering i tvister och/eller skiljeförfaranden. Regelverket har således antagits av domstolarna, som (i allmänhet) tycks ha godkänt lagligheten av tredjepartsfinansiering i tvistlösningsförfaranden (se fråga 5.2 nedan).

Öppenheten för att tillåta finansiering från tredje part i tvister mellan investerare och stater kan dessutom härledas till de handelsavtal som för närvarande förhandlas fram på EU-nivå. Som exempel kan nämnas att artikel 8.26 i det noggrant granskade CETA-avtalet tillåter finansiering från tredje part endast under förutsättning att det obligatoriska offentliggörandet av "namn och adress för den tredje finansiären.".

5.2 Vilken nyare rättspraxis, om någon, har det funnits i denna fråga i din jurisdiktion?

OGH:s avgörande från februari 2013 (6 Ob 224/12b) ger hittills den bästa inblicken i Österrikes högsta domstols uppfattning om tredjepartsfinansieringens laglighet.

Den relevanta fråga som ställdes till OGH var i huvudsak huruvida avtal om finansiering från tredje part strider mot Pactum de quota litis förbudet i § 879.2 i den österrikiska civillagen ("ABGB"). Även om OGH avstod från att fatta ett beslut i frågan, drog den slutsatsen att en parts ställning i ett förfarande inte kan påverkas av att det finns ett avtal om finansiering från tredje part, även om ett sådant avtal skulle anses strida mot Pactum de quota litis regel.

Utgången i OGH har i stor utsträckning tolkats som att den bekräftar lagligheten av finansiering från tredje part inte bara i nationella tvistemål, utan även i internationella skiljeförfaranden.

5.3 Finns det mycket finansiering för tvister/förlikningar inom din jurisdiktion?

Den österrikiska marknadens intresse för tredjepartsfinansiering har ökat stadigt under de senaste åren. Särskilt i internationella skiljeförfaranden tenderar de tvistande parterna att noggrant undersöka för- och nackdelar med finansiering för att säkra sina krav. Tvister mellan investerare och stater är inget undantag. Eftersom Österrike är ett traditionellt etablerat skiljedomscentrum med politisk neutralitet, överväger berörda investerare över hela världen starkt att anlita österrikiska ledande advokatbyråer, oavsett om anspråken på något sätt är relaterade till Österrike eller inte. Beroende på arten av de krav som man avser att väcka, förhandlas det gång på gång fram finansieringsavtal för tredje part med specialiserade institutioner i utlandet.

6. Förhållandet mellan internationella domstolar och inhemska domstolar

6.1 Kan domstolar granska brottsutredningar och domar från inhemska domstolar?

Enligt en fast etablerad regel i österrikisk rätt är ett avtals rättsliga verkan slutlig En brottmålsdom måste förstås på ett sådant sätt att den dömda personen, liksom tredje part, måste acceptera domen. I en senare rättstvist kan således ingen person hävda att han eller hon inte har begått en handling som han eller hon dömdes för, oavsett om motparten i det senare förfarandet var inblandad i brottmålsförfarandet i någon egenskap.

Med förbehåll för vad som sägs kan internationella domstolar ha en ganska begränsad befogenhet att utvärdera effekter en brottmålsdom och/eller utredning som ett (fastställt) faktum mot alla tillämpliga skyldigheter i staten. gentemot investerare som ett rättsligt problem.

6.2 Har de nationella domstolarna behörighet att behandla processuella frågor som uppstår i samband med ett skiljeförfarande?

De nationella domstolarnas ingripande beror på vilket säte och vilka skiljedomsregler som valts. Generellt sett kan nationella domstolar i skiljeförfaranden som inte omfattas av Icsid ingripa i skiljeförfaranden med säte i Österrike om detta uttryckligen föreskrivs i den österrikiska civilprocesslagen (ZPO). Man kan skilja mellan två grupper av nationella domstolars tillåtna ingripanden i processuella frågor som uppstår i samband med skiljeförfaranden:

a. Med förbehåll för en föregående begäran från en skiljedomstol:

  • verkställa en interimistisk åtgärd som utfärdats av skiljedomstolen (avsnitt 593 ZPO), eller
  • utföra rättsliga handlingar som skiljedomstolen inte har befogenhet att utföra (t.ex. tvinga vittnen att närvara, beordra utlämnande av handlingar), osv..), inklusive att begära att utländska domstolar och myndigheter ska utföra sådana åtgärder (avsnitt 602 ZPO).

b. Med förbehåll för särskilda förfarandebefogenheter som följer av ZPO:

  • bevilja interimistiska åtgärder (§ 585 ZPO);
  • utse skiljemän (§ 587 ZPO); se fråga 6.7 nedan), eller
  • besluta om en skiljedomares utmaning (§ 589 ZPO).

6.3 Vilken lagstiftning reglerar verkställigheten av skiljeförfaranden?

Österrike är part i både New York-konventionen och ICSID-konventionen (se fråga 2.1 ovan). Trots detta har båda de internationella instrumenten (se Artikel III och följande.. New York-konventionen, artikel 54 och följande.. ICSID-konventionen) är det de nationella förfarandereglerna som gäller för ett korrekt genomförande.

De österrikiska lagstiftarna gör en tydlig åtskillnad mellan reglerna om verkställighet av inhemska (d.v.s.. i skiljedomsförfaranden med avtalad skiljedomsort i Österrike) och utländska (dvs. som avkunnats i skiljeförfaranden med skiljedomstolen utanför Österrike) skiljedomar.

När det gäller det förstnämnda fallet föreskrivs i avsnitt 1 i den österrikiska verkställighetslagen (EO) att inhemska domar som inte kan överklagas (inklusive förlikningsavtal) kan verkställas direkt eftersom de i sig ger exekutiva rättigheter.

I motsats till vad som sägs ovan, är avdelning III EO (avsnitt 403) och följande.) krävs formellt erkännande av utländska skiljedomar innan de kan verkställas inom landet, såvida inte skiljedomarna bör verkställas utan föregående separat förklaring om verkställbarhet på grund av i) ett tillämpligt internationellt avtal (t.ex. fördrag med tillämplig skyldighet till ömsesidighet i fråga om erkännande och verkställighet) eller ii) en rättsakt från Europeiska unionen.

6.4 I vilken utsträckning finns det lagar som föreskriver immunitet för skiljemän?

Den österrikiska tillämpliga lagstiftningen förordar begreppet juridiskt ansvar framför skiljemännens absoluta immunitet. I avsnitt 594.4 i ZPO föreskrivs i detta avseende tydligt att "[en]En skiljeman som inte alls eller inte i tid uppfyller sina skyldigheter som följer av att han accepterar sitt uppdrag skall vara ansvarig gentemot parterna för all skada som orsakats av hans felaktiga vägran eller försening.".

6.5 Finns det några begränsningar för parternas självbestämmande när det gäller att välja skiljemän?

Det finns inga uttryckliga begränsningar av parternas självständighet när det gäller att välja skiljemän. Det bör dock betonas att den allmänt accepterade tolkningen av § 587 ZPO endast tillåter att fysiska personer utses till skiljemän. Dessutom får aktiva österrikiska domare inte agera som skiljemän.

6.6 Om parternas valda metod för att välja skiljemän misslyckas, finns det då ett standardförfarande?

Ja. Om parternas överenskomna metod för att välja skiljemän misslyckas på grund av något av de uppräknade skälen ska enligt avsnitt 587.3 i ZPO "Endera parten kan begära att domstolen ska göra det nödvändiga utnämningen, såvida inte det överenskomna utnämningsförfarandet föreskriver andra metoder för att få till stånd utnämningen.".

För att undanröja alla tvivel anges uttryckligen i avsnitt 587.2 i ZPO det tillämpliga standardförfarandet för utnämning om parterna inte lyckas nå en överenskommelse om utnämningsförfarandet till att börja med.

6.7 Kan en nationell domstol ingripa i valet av skiljemän?

Nationella domstolar kan uppmanas att utse skiljemän i enlighet med avsnitt 587.3 i ZPO (se fråga 6.6 ovan).

7. Erkännande och verkställighet

7.1 Vilka är de rättsliga kraven på en tilldelning för verkställighetsändamål?

Enligt artikel IV.1 a i New York-konventionen måste en sökande som vill få en skiljedom erkänd tillhandahålla originalet av skiljedomen (eller en bestyrkt kopia) och originalet av skiljeavtalet (eller en bestyrkt kopia). Enligt avsnitt 614.2 i ZPO är det domaren som fattar beslut om huruvida sökanden skall uppmanas att lägga fram det relevanta skiljeavtalet (eller en bestyrkt kopia). Eftersom de behöriga distriktsdomstolarna endast undersöker om de formella kraven är uppfyllda har den österrikiska högsta domstolens syn på detta varit mer formalistisk - de kräver en undersökning av om gäldenärens namn som anges i begäran om tillstånd till verkställighet stämmer överens med det namn som anges i skiljedomen.

Utöver vad som anges kan en skiljedom omfattas av avsnitt 606 i ZPO, enligt vilket skiljedomen ska vara i) skriftlig och ii) undertecknad av skiljemännen. Ytterligare formella krav kan vara tillämpliga i avsaknad av överenskommelse mellan parterna.

7.2 På vilka grunder kan en part motsätta sig erkännande och verkställighet av en skiljedom?

Österrikiska domstolar har inte rätt att pröva en skiljedom i sak. En skiljedom kan inte överklagas. Det är dock möjligt att väcka talan om att upphäva en skiljedom (både skiljedomar om behörighet och skiljedomar i sak) på mycket specifika, snäva grunder, nämligen:

  • Skiljedomstolen har accepterat eller nekat behörighet trots att det inte finns något skiljedomsavtal eller ett giltigt skiljedomsavtal;
  • en part var oförmögen att ingå ett skiljedomsavtal enligt den lag som är tillämplig på den parten;
  • En part har inte kunnat lägga fram sin sak (t.ex. om den inte har fått tillräcklig information om utnämningen av en skiljeman eller om skiljeförfarandet);
  • skiljedomen avser en fråga som inte har beaktats i skiljeavtalet eller som inte omfattas av villkoren i skiljeavtalet, eller avser frågor som går utöver de åtgärder som begärts i skiljeförfarandet - om sådana brister avser en avskiljbar del av skiljedomen ska denna del upphävas;
  • Skiljedomstolens sammansättning var inte förenlig med §§ 577-618 ZPO eller med parternas avtal;
  • skiljeförfarandet inte var eller skiljedomen inte är förenlig med de grundläggande principerna i det österrikiska rättssystemet (offentlig ordning), och
  • om kraven för att återuppta ett mål vid en nationell domstol i enlighet med avsnitt 530.1 ZPO är uppfyllda.

7.3 Vilken ståndpunkt har era nationella domstolar intagit när det gäller suveränitetsimmunitet och indrivning av statliga tillgångar?

Utländska länder beviljas endast immunitet för åtgärder i den utsträckning som deras suveräna kapacitet tillåter. Immuniteten gäller inte för handlingar av privat kommersiell natur. Utländska tillgångar i Österrike är således undantagna från verkställighet beroende på deras syfte: om de är avsedda att användas enbart för privata transaktioner kan de beslagtas och bli föremål för verkställighet, men om de är avsedda att utöva suveräna befogenheter (t.ex. ambassaduppgifter) kan inga verkställighetsåtgärder förordnas. I ett relevant beslut i frågan drog OGH slutsatsen (se 3 Ob 18/12) att allmän immunitet för statliga tillgångar inte är planerad, utan att det är den förpliktade statens skyldighet att bevisa att den agerade med suveränitet när den avbröt verkställighetsförfarandet i enlighet med 39 § EO.

7.4 I vilken rättspraxis har frågan om corporate veil behandlats i samband med statliga tillgångar?

I avsaknad av vägledande rättspraxis kan det vara rationellt att dra slutsatsen att det är juridiskt tillåtet att genomskåda företags slöja med avseende på statliga tillgångar så länge reglerna om omfattningen av den statliga immuniteten (se fråga 7.3 ovan) kompletteras med uppfyllande av de tillämpliga lagkraven för att genomskåda företagsluckan.