logoIlo

Domstolarna anser att de har exklusiv behörighet i ärenden om hyresavtal

Författare: Klaus Oblin

Den 19 september 2013 beslutade Högsta domstolen i ett ärende om internationell behörighet att domstolarna i den medlemsstat där fast egendom är belägen enligt artikel 22.1 i Bryssel I-förordningen har exklusiv behörighet för mål som rör rättigheter. i sak för uthyrning eller hyra av fast egendom, utan hänsyn till parternas hemvist.

Denna internationella exklusiva behörighet ersätter den allmänna behörigheten för domstolarna i svarandens hemviststat (artikel 2 i förordningen) samt de särskilda behörigheterna (artikel 5 och följande i förordningen).

EG-domstolen hade med avseende på den föregående regeln i artikel 16 i Luganokonventionen slagit fast att tvister som rör fast egendom ofta kräver utredning och arbete av sakkunniga vittnen, vilket med nödvändighet måste ske på plats. Exklusiv behörighet är därför av intresse för ett lämpligt rättsligt skydd. Hyres- och arrendeavtal för fast egendom regleras vanligtvis av särskilda lagar och tillämpningen av dessa lagar är, med tanke på deras komplexitet, bäst att överlåta till domstolarna i de länder där de är tillämpliga.

Detta resonemang gäller dock inte om avtalets huvudsyfte är av annan karaktär, särskilt om det gäller uthyrning av en butik. Termen "uthyrning och upplåtelse av fast egendom" ska därför inte tolkas så att den omfattar ett avtal om uthyrning av en detaljhandelsbutik när denna butik drivs i en fast egendom som uthyraren själv hyrt av en tredje part.

En rättstvist som uppstår i samband med hyreskontraktet för ett hotell eller en detaljhandelsbutik omfattas inte av den exklusiva behörigheten enligt artikel 22 i Bryssel I-förordningen och ett avtal om behörig domstol är därför tillåtet.

Slutnoter

(1) Fall 2 Ob 63/13y.