logotyp icgl

Företagsrelaterade brott 2022

Författare: Michael Ibesich

1 Allmän brottsbekämpning

1.1 Vilka myndigheter kan väcka åtal för företagsbrott, och finns det olika verkställande myndigheter på nationell och regional nivå?

Brott mot näringslivet regleras i första hand av straffrätten och åtalas av den österrikiska åklagarmyndigheten (Staatsanwaltschaft, StA) eller den mer specialiserade åklagarmyndigheten för verkställighet av brott mot näringslivet och korruption (Zentrale Staatsanwaltschaft zur Verfolgung von Wirtschaftsstrafsachen und Korruption, WKStA).

Det finns dock andra myndigheter som kan vara ansvariga för att lagföra brott mot näringslivet, t.ex. de finansiella brottsbekämpande myndigheterna, för vissa finansiella brott.

Den österrikiska strafflagen (Strafgesetzbuch, StGB) skiljer mellan brott som ska lagföras ex officio (Offizialdelikte) och brott för vilka offret måste tillåta lagföring (Ermächtigungsdelikte) eller för vilka offret själv måste väcka åtal (Privatanklagedelikte). De flesta brott åtalas dock ex officio.

1.2 Om det finns mer än en uppsättning verkställande organ, hur fattas beslut om vilket organ som ska utreda och åtala ett ärende?

En åklagarmyndighet inrättas vid varje ort för en regional domstol som är behörig att pröva brottmål. Dessa åklagarmyndigheter ansvarar för utredning och åtal inom den domstolens jurisdiktion och i de distriktsdomstolar som är underställda regiondomstolen, där de kan företrädas av distriktsåklagare. De flesta av dessa distriktsåklagare är inte utbildade jurister utan specialutbildade tjänstemän. Distriktsåklagarna handlägger endast brott med låga påföljder.

För ungefär tio år sedan inrättades en åklagarmyndighet med särskilt ansvar för korruption och ekonomisk brottslighet: åklagarmyndigheten för bekämpning av affärsbrott och korruption (WKStA). Den är bland annat ansvarig för grova tjänstemanna- och korruptionsbrott samt ekonomisk brottslighet och ekonomisk brottslighet med skadestånd.
som överstiger 5 miljoner euro.

Den allmänna åklagaren ansvarar för att inleda straffrättsliga förfaranden samt för att utreda, väcka åtal eller avbryta utredningsförfaranden. Åklagarna bistås i sina utredningar av kriminalpolisen. För vissa utredningsåtgärder krävs ett rättsligt tillstånd.

1.3 Finns det några civilrättsliga eller administrativa åtgärder mot företagsbrott? Om så är fallet, vilka myndigheter tillämpar lagarna civilt och vilka brott bekämpar de?

Ett brottsoffer kan delta i brottmålsförfarandet som privat part och/eller väcka en civilrättslig talan. När ett civilrättsligt mål har vunnits kan det utdömda beloppet verkställas mot svaranden.

I straffrättsliga förfaranden kan åklagarmyndigheterna besluta om beslag eller frysa konton. Brottsoffer har rätt att ta del av akter och kan använda denna information.

I österrikisk lag finns det möjlighet att ansöka om tillfälliga förelägganden för att säkra fordringar.

Det finns olika administrativa organ som kan utdöma administrativa sanktioner beroende på inom vilken sektor överträdelsen sker.

1.4 Har det under det senaste året förekommit några större fall av affärsbrott i din jurisdiktion?

Det mest anmärkningsvärda fallet av affärsbrott i Österrike under de senaste åren var den så kallade BUWOG-skandalen. Efter tre års rättegångar kunde i december 2020 en före detta österrikisk finansminister
- som en av flera anklagade - dömdes till åtta års fängelse (överklagande pågår). Målet var bland annat en anklagelse om korruption i samband med utbetalningar på miljontals euro i samband med privatiseringen av federala bostäder.

2 Domstolarnas organisation

2.1 Hur är brottmålsdomstolarna i din jurisdiktion uppbyggda? Finns det specialiserade brottmålsdomstolar för särskilda brott?

I första hand är det antingen en distriktsdomstol (Bezirksgericht) eller en regional domstol (Landesgericht) som fattar beslut. Distriktsdomstolarna är behöriga att döma i alla brott för vilka endast böter eller fängelse i högst ett år hotar. De regionala domstolarna är behöriga att döma i alla brott som kan leda till fängelse i mer än ett år samt - oavsett hot om straff - i vissa brott som anges i lagen (t.ex. farligt hot).

Målen i distriktsdomstolarna avgörs alltid av en enda domare, men sammansättningen av de regionala domstolarna varierar. Brott som kan bestraffas med livstids fängelse eller med ett hotat minimistraff på mer än fem år och dessutom ett maximistraff på mer än tio år, samt andra särskilda brott som nämns i lagen (t.ex. politiska brott), prövas av en nämnd bestående av tre yrkesdomare och åtta nämndemän (Geschworenengericht). Brott som kan bestraffas med ett minimistraff på mer än fem år och som inte omfattas av Geschworenengerichts behörighet, liksom brott som nämns i lagen (t.ex. förskingring, grovt bedrägeri - om ett visst skadestånd har överskridits eller om det fanns en avsikt att överskrida det), prövas av en nämnd bestående av en eller två domare och två lekmannarevisorer (Schöffengericht). Andra brott avgörs av en enskild domare.

Det finns inga specialiserade brottmålsdomstolar för särskilda brott.

I andra instans är de högre regionala domstolarna (Oberlandesgerichte) och/eller högsta domstolen (Oberster Gerichtshof ) behöriga, beroende på vilken domstol som var behörig i första instans och vilken typ av överklagande det rör sig om.

2.2 Har man rätt till en jury i rättegångar om affärsbrott?

Enligt österrikisk lag finns det ingen grundläggande rätt för den anklagade att få en rättegång med jury. Som nämnts ovan kan en juryrättegång (antingen Geschworenengericht eller Schöffengericht) vara obligatorisk eller inte, beroende på det hotande straffet eller det brott som åtalas.

3 Särskilda lagar och brott

3.1 Beskriv alla lagar som vanligtvis används i din jurisdiktion för att åtala affärsbrott, inklusive brottets beståndsdelar och det mentala tillstånd som krävs av den anklagade:

Värdepappersbedrägeri

Enligt österrikisk straffrätt begår en person bedrägeri om han genom att vilseleda någon om fakta får denna person att göra, tolerera eller avstå från att göra något som skadar personen själv eller en annan persons egendom, i syfte att olagligt berika sig själv eller en tredje part genom den vilseleddes beteende.

Under alla omständigheter ska den österrikiska börslagen från 2018 (Börsegesetz 2018, BörseG 2018) bör nämnas i samband med värdepappersbedrägerier. Denna lag reglerar det administrativa brottet missbruk av insiderinformation och marknadsmanipulation samt marknadsmanipulation som kan bestraffas av domstol.

Bokföringsbedrägeri

I Österrike var bokföringsbedrägeribrotten länge spridda över flera lagar (t.ex. lagen om aktiebolag och lagen om aktiebolag), men 2016 infördes bokföringsbedrägeribrotten i strafflagen.

Beslutsfattare och behöriga företrädare kan åtalas om de t.ex. ger en felaktig bild av ett företags nettotillgångar, finansiella ställning eller resultat genom att lämna felaktig eller ofullständig information - t.ex. i årsbokslutet eller vid bolagsstämman - om detta kan orsaka betydande skada (för företaget, aktieägare, fordringsägare osv.).

Insiderhandel

Missbruk av insiderinformation är både ett administrativt brott och ett brottsligt brott. De relevanta bestämmelserna finns i den österrikiska börslagen från 2018 (BörseG 2018). Det är straffbart att utnyttja insiderinformation för egen del eller för en tredje part. Detta kan ske genom att köpa och sälja värdepapper, ändra eller annullera handelsorder, rekommendera värdepapper eller vidarebefordra informationen till tredje part.

Förskingring

Den österrikiska straffrätten skiljer mellan två typer av förskingring ("Untreue" och "Veruntreuung").

"Untreue" begås när någon medvetet missbrukar sin befogenhet att förfoga över/förbjuda en annan person att förfoga över annans egendom och därigenom skadar den andres egendom. En person missbrukar sin befogenhet om han orimligt bryter mot sådana regler som tjänar till att skydda den faktiska ägarens tillgångar.

"Veruntreuung" begås när någon tillägnar sig något som anförtrotts honom eller en tredje part i syfte att olagligt berika sig själv eller tredje part.

Mutor mot statstjänstemän

Brottet mutor till offentliganställda tjänstemän är reglerat på ett omfattande sätt. I princip kan båda parter åtalas, dvs. den tjänsteman som kräver en fördel och den som lovar en fördel till en tjänsteman.

En offentlig tjänsteman kan åtalas om han kräver, accepterar eller låter sig utlovas en fördel för att utföra eller underlåta en officiell handling i strid med sin plikt, eller för att utföra eller underlåta en officiell handling för sig själv eller en tredje part i strid med sin plikt.

En offentlig tjänsteman ska också vara ansvarig för åtal om han kräver en fördel för sig själv eller en tredje part eller accepterar eller låter sig lovas en otillbörlig fördel i syfte att låta sig påverkas i sin verksamhet som offentlig tjänsteman.

Som redan nämnts ska den person som erbjuder, lovar eller beviljar en fördel till en offentlig tjänsteman eller en tredje part också kunna åtalas.

Straffrättslig konkurrensbegränsning

Den österrikiska strafflagen förbjuder avtal som begränsar konkurrensen vid offentlig upphandling. Den som lämnar in en begäran om att delta i ett upphandlingsförfarande eller lämnar in ett anbud eller för förhandlingar på grundval av ett olagligt avtal som syftar till att förmå den upphandlande myndigheten att acceptera ett visst anbud kan åtalas. Straff för bedrägeri verkar också vara möjligt i sådana fall.

Prisöverenskommelser mellan anbudsgivare vid privata upphandlingar kan utgöra bedrägeri.

Den österrikiska federala lagen mot karteller och andra konkurrensbegränsningar (Kartellgesetz 2005, KartG 2005) förbjuder bland annat missbruk av en dominerande marknadsställning. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att kräva inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor som avviker från dem som med stor sannolikhet skulle uppstå om det fanns en effektiv konkurrens, särskilt med hänsyn till hur företagare agerar på jämförbara marknader med effektiv konkurrens.

Karteller och andra konkurrensbrott

Den tidigare nämnda österrikiska kartelllagen förbjuder bland annat alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som syftar till att förhindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen (karteller).

Den federala lagen mot illojal konkurrens (Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb, UWG) förbjuder till exempel aggressiva eller vilseledande affärsmetoder för att skydda företagare och konsumenter. Vid överträdelser är det möjligt att utdöma böter utöver talan om föreläggande och skadestånd.

Skattebrott

Den österrikiska lagen om ekonomisk brottslighet (Finanzstrafgesetz - FinStrG) reglerar ett brett spektrum av ekonomiska brott. Vissa brott faller under domstolarnas behörighet, medan andra är skattemyndigheternas ansvar.

Brotten omfattar skatteflykt, smuggling, skattebedrägeri och gränsöverskridande momsbedrägeri.

Bedrägeri vid offentlig upphandling

Hänvisning görs till de tidigare anmärkningarna.

Separata brott har skapats för utgiftsbedrägeri som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen och för förskingring av medel och tillgångar som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen.

Miljöbrott

Den österrikiska strafflagen reglerar omfattande brott mot miljön. Dessa omfattar till exempel uppsåtliga och oaktsamma miljöskador.

Kampanjfinansiering/vallagstiftning

Bestämmelser om detta finns i den federala lagen om finansiering av politiska partier från 2012 (Parteiengesetz 2012 - PartG).

Där står det till exempel att varje politiskt parti årligen måste rapportera offentligt om sina inkomster och utgifter i en ansvarsrapport. Revisionsrätten granskar rapporterna. Donationer och andra förmåner till partier regleras också. Det finns gränser och krav på rapportering.

Marknadsmanipulation i samband med försäljning av derivat.

Den österrikiska börslagen (Börsegesetz 2018, BörseG 2018) kriminaliserar otillbörlig marknadspåverkan och hänvisar till relevant EU-lagstiftning (förordningen om marknadsmissbruk (MAR), direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID)). Vissa av brotten är administrativa överträdelser som åtalas av finansmarknadsmyndigheten, medan andra är straffbara i domstol.

Penningtvätt eller bedrägeri med telegram

Brottet penningtvätt har fått ökad betydelse under de senaste åren, även på grund av EU-lagstiftningen.

Straffbestämmelsen omfattar penningtvätt på grundval av två olika anknytningsfaktorer. Å ena sidan finns det tillgångar som har sitt ursprung i ett specifikt förbrott och å andra sidan - utan att ett specifikt förbrott är relevant - tillgångar som tillhör en terroristorganisation.

Omfattande krav på revision och rapportering har införts på många områden för att bekämpa penningtvätt. Detta gäller t.ex. kredit- och finansinstitut, försäkringsbolag samt advokater och notarier, som noggrant måste kontrollera alla transaktioner där de utför finansiella eller fastighetstransaktioner på uppdrag och för räkning av sin klient osv.

Cybersäkerhet och dataskyddslagstiftning

I den österrikiska strafflagen finns flera brott med anknytning till IT-brottslighet.

Brottslighet omfattar olaglig tillgång till ett datasystem, brott mot telehemligheten, otillbörlig avlyssning av uppgifter, dataskada, störning av ett datorsystems funktion, missbruk av datorprogram eller åtkomstuppgifter osv. Utöver dessa specifika brott kan även allmänna brott som bedrägeri vara tillämpliga.

Den österrikiska dataskyddslagen (Datenschutzgesetz, DSG (lagen om skydd av personuppgifter)) innehåller en grundläggande rätt till dataskydd. Utöver den österrikiska dataskyddslagen är EU:s allmänna dataskyddsförordning (GDPR) direkt tillämplig i Österrike.

Handelssanktioner och överträdelser av exportkontrollen

Den österrikiska lagen om utrikeshandel och betalningar från 2011 (Außenwirtschaftsgesetz 2011, AußWG 2011) har genomfört viktiga krav i EU-lagstiftningen och innehåller bestämmelser om exportkontroller, kontroll av förflyttning av försvarsvaror inom EU och kontroll av övertagande av österrikiska företag av personer eller företag från tredjeländer (utanför EU, EES och Schweiz).

I händelse av överträdelser föreskrivs i lagen konsekvenser inom ramen för administrativ straffrätt samt brott som kan bestraffas av domstolarna.

3.2 Finns det ett ansvar för oavslutade brott i din jurisdiktion? Kan en person vara ansvarig för ett försök att begå ett brott, oavsett om brottsförsöket fullbordas eller inte?

Enligt österrikisk lag är försök att begå ett brott i allmänhet straffbart.

4 Företagens straffrättsliga ansvar

4.1 Finns det ett ansvar för brottsliga handlingar? Om så är fallet, under vilka omständigheter kommer en anställds beteende att tillskrivas företaget?

Den österrikiska lagen om företags straffrättsligt ansvar (Verbandsansvarighetslag, VbVG) reglerar föreningars (t.ex. aktiebolag, bolag med begränsat ansvar osv.) ansvar för brott som begås av deras beslutsfattare och anställda, när det har förekommit brott mot skyldigheter som påverkar föreningen. Avgörande är att en beslutsfattares eller anställds brott kan tillskrivas föreningen. Det brottsliga brottet måste antingen ha begåtts till förmån för föreningen eller ha kränkt skyldigheter som påverkar föreningen.

Brott som begås av beslutsfattare kan omedelbart tillskrivas föreningen, medan ytterligare kriterier måste uppfyllas för brott som begås av anställda. Det krävs ett så kallat organisatoriskt ansvar från föreningens sida, det vill säga att brottet måste ha möjliggjorts eller väsentligt underlättats av en beslutsfattares försumlighet, till exempel om rimliga och nödvändiga tekniska, organisatoriska eller personella åtgärder för att förhindra sådana brott har vidtagits. Ett brott kan tillskrivas föreningen om en anställd har handlat olagligt; det krävs inte att den anställde har gjort sig skyldig till brott.

4.2 Finns det ett personligt ansvar för chefer, tjänstemän och styrelseledamöter om företaget blir ansvarigt för ett brott? Under vilka omständigheter?

Oavsett föreningens straffrättsliga ansvar är de beslutsfattare och anställda som begått brottet samtidigt straffrättsligt ansvariga. Det är således möjligt att samtidigt straffa juridiska och fysiska personer.

4.3 Om det finns ett ansvar för en enhet och ett personligt ansvar, har myndigheterna en policy eller en preferens när det gäller när en enhet ska åtalas, när en person ska åtalas eller båda?

Myndigheterna för talan mot föreningen och de fysiska personerna samtidigt. Erfarenheten visar dock att myndigheterna ofta fokuserar mer på de fysiska personerna och tenderar att behandla förfarandena mot föreningen som sekundära.

4.4 Kan efterträdandeansvaret i samband med en fusion eller ett förvärv tillämpas på den efterträdande enheten? När gäller ansvaret för efterföljande företag?

Den österrikiska lagen om företags straffrättsligt ansvar innehåller en klausul om rättslig succession. I den föreskrivs att i händelse av rättsföljd ska de rättsliga följder som föreskrivs i denna lag påverka den rättsliga efterträdaren. Om det finns fler än en rättslig efterträdare kan böter som utdömts mot den rättsliga föregångaren verkställas mot alla rättsliga efterträdare.

5 Preskriptionstider

5.1 Hur beräknas tidsfristerna för verkställighet och när börjar tidsfristen löpa?

Enligt österrikisk civilrätt gäller en treårig preskriptionstid för de flesta anspråk (från den tidpunkt då den skadelidande fick kännedom om skadan och den skadelidandes person); om skadan och den skadelidandes person inte har blivit känd för den skadelidande är preskriptionstiden 30 år), är preskriptionstiden 30 år om skadan har uppstått till följd av ett eller flera brott som är straffbara enligt lag, som endast kan begås uppsåtligen och som kan bestraffas med mer än ett års fängelse (preskriptionstiden börjar löpa från tidpunkten för den skadegörande händelsen).

5.2 Kan brott som begås utanför preskriptionstiden åtalas om de ingår i ett mönster, en praxis eller en pågående konspiration?

Preskriptionstiden börjar inte löpa för brott som pågår. I dessa fall börjar preskriptionstiden inte löpa förrän det sista brottet har avslutats.

5.3 Kan preskriptionstiden förlängas? Om så är fallet, hur?

Preskriptionstiden ska inte omfatta t.ex. en period under vilken åtal inte får inledas eller fortsätta enligt en lagstadgad bestämmelse (t.ex. vid diplomatisk immunitet). Tiden mellan det första förhöret av den anklagade och det slutliga avslutandet av förfarandet ska inte heller ingå i preskriptionstiden.

6 Inledande av utredningar

6.1 Har de verkställande organen behörighet att verkställa sina befogenheter utanför din jurisdiktions territorium när det gäller vissa affärsbrott? Om så är fallet, vilka lagar kan verkställas utomlands och vilka är de rättsliga grunderna för att tillåta sådan verkställighet? Hur ofta använder de verkställande organen sig av extraterritoriell behörighet för att lagföra affärsbrott?

Den österrikiska straffrätten är tillämplig på vissa brott som räknas upp i lagen och som har begåtts utomlands, oavsett straffrätten på den plats där brottet begicks. För andra gärningar än de som uttryckligen anges i lagen och som har begåtts utomlands gäller den österrikiska strafflagstiftningen på vissa villkor, förutsatt att gärningarna också är straffbara enligt lagstiftningen på den plats där de begicks.

Österrikiska brottsbekämpande myndigheter samarbetar regelbundet med utländska brottsbekämpande myndigheter inom ramen för nationella och internationella bestämmelser.

6.2 Hur inleds utredningar? Finns det några regler eller riktlinjer för hur regeringen inleder en utredning? Om så är fallet, beskriv dem.

De flesta brott är officiella brott. När det gäller dessa brott måste åklagarmyndigheten agera när den får kännedom om fallet. I några få fall måste brottsoffret ge åklagarmyndigheten tillstånd att väcka åtal eller, i vissa fall, själv lämna in ett brottsanmälan.

6.3 Har de straffrättsliga myndigheterna i din jurisdiktion formella och/eller informella mekanismer för att samarbeta med utländska tillsynsmyndigheter? Samarbetar de med utländska verkställande myndigheter?

De österrikiska myndigheterna kan begära rättslig hjälp från utländska myndigheter och gör det också regelbundet.

7 Förfaranden för att samla in information från ett företag

7.1 Vilka befogenheter har regeringen generellt sett för att samla in information när den utreder företagsbrott?

De österrikiska brottsbekämpande myndigheterna har många befogenheter för att samla in bevis. Vittnen kan förhöras, bostäder genomsökas, dokument beslagtas och samtal avlyssnas. För vissa åtgärder måste dock åklagarmyndigheten få domstolsgodkännande.

Insamling av dokument:

7.2 Under vilka omständigheter kan regeringen kräva att ett företag som är föremål för en utredning ska överlämna handlingar till regeringen, och under vilka omständigheter kan regeringen göra en razzia mot ett företag som är föremål för en utredning och beslagta handlingar?

Det är tillåtet att genomsöka platser och föremål (samt personer) om det på grundval av vissa fakta kan antas att en person som misstänks för brott gömmer sig där eller att det finns bevis som kan behöva säkras eller utvärderas.

7.3 Finns det något skydd mot framställning eller beslag som företaget kan hävda för alla typer av handlingar? Erkänner din jurisdiktion till exempel några privilegier som skyddar handlingar som utarbetats av interna advokater eller externa rådgivare, eller företagets kommunikation med interna advokater eller externa rådgivare?

Den österrikiska straffprocesslagen (Strafprozessordnung, StPO) föreskrivs att handlingar och information som den anklagade innehar och som upprättats av honom eller hans advokat för hans försvar inte får beslagtas.

7.4 Finns det några arbets- eller integritetslagar i din jurisdiktion (t.ex. den allmänna dataskyddsförordningen i EU) som kan påverka insamling, behandling eller överföring av anställdas personuppgifter, även om de finns i företagets register? Har din jurisdiktion spärrlagar eller andra inhemska lagar som kan hindra gränsöverskridande utlämnande?

Österrike omfattas av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen.

7.5 Under vilka omständigheter kan regeringen kräva att en anställd på ett företag ska lämna ut handlingar till regeringen, eller göra en razzia i en anställds hem eller kontor och beslagta handlingar?

De villkor under vilka staten kan begära handlingar från en anställd är desamma som när handlingar begärs från företaget.

7.6 Under vilka omständigheter kan regeringen kräva att en tredje person eller enhet ska lämna ut handlingar till regeringen, eller göra en razzia hemma eller på kontoret hos en tredje person eller enhet och beslagta handlingar?

Om de rättsliga kraven för t.ex. husrannsakan är uppfyllda är en sådan husrannsakan också tillåten i detta fall.

Frågor om enskilda personer:

7.7 Under vilka omständigheter kan regeringen kräva att en anställd, tjänsteman eller direktör i ett företag som utreds ska ställa upp på förhör? I vilket forum kan förhöret äga rum?

Man måste skilja mellan om personen ska förhöras som anklagad eller som vittne.

En anklagad person är en person som på grundval av vissa fakta särskilt misstänks för att ha begått ett brott, och för att klarlägga denna misstanke tas bevis fram eller beställs eller genomförs utredningsåtgärder.

En anklagad person får inte tvingas att vittna mot sig själv. Han ska vara fri att vittna eller vägra att vittna och ska ha rätt att ha en försvarsadvokat närvarande i varje skede av förfarandet.

Vittnen är andra personer än den åtalade som direkt eller indirekt kan ha fått kännedom om fakta som är väsentliga för att klargöra brottet eller som på annat sätt har samband med föremålet för förfarandet och som ska vittna om dem i förfarandet. Vittnen är skyldiga att vittna korrekt och fullständigt. I vissa fall har vittnen rätt att vägra vittna eller får inte höras som vittnen. Vittnen har rätt att ha en betrodd person närvarande under förhöret.

7.8 Under vilka omständigheter kan regeringen kräva att en tredje person ska låta sig förhöras? I vilket forum kan förhöret äga rum?

I stort sett under samma villkor och förutsättningar som beskrivits ovan.

7.9 Vilka skyddsåtgärder kan en person åberopa när han eller hon förhörs av myndigheterna? Finns det en rätt att företrädas av en advokat under förhöret? Finns det en rätt eller ett privilegium mot självinkriminering som kan åberopas? Om det finns en rätt att åberopa privilegiet mot självinkriminering, kan åberopandet av denna rätt leda till en slutsats om skuld vid rättegången?

Se svaret på fråga 7.7 ovan.

Principen om fri bevisvärdering gäller för österrikiska straffrättsliga förfaranden. I princip är det tillåtet att utvärdera den åtalades tystnad. I enlighet med artikel 1.2 i EG-fördraget kan man använda sig av tystnadsplikt. 6 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter beror det mycket på det enskilda fallet om och hur den anklagades tystnad bedöms. Förutsättningen är förmodligen att bevisen mot den anklagade ger upphov till en så allvarlig misstanke att den enda slutsats som enligt sunt förnuft kan dras av den anklagades tystnad är att den anklagade inte har något svar på bevisen mot honom eller henne (i enlighet med ett beslut av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna).

8 Inledande av åtal / uppskjutet åtal / civilrättsliga åtgärder

8.1 Hur inleds brottmål?

Kriminalpolisen och åklagarmyndigheten är skyldiga att på eget initiativ utreda varje första misstanke om brott som kommer till deras kännedom och som inte bara ska lagföras på begäran av en person som har rätt att göra det. I praktiken anmäls brottsliga handlingar ofta aktivt till polisen eller åklagarmyndigheten, och myndigheterna inleder då sin utredning.

8.2 Vilka regler eller riktlinjer styr regeringens beslut att åtala en enhet eller en individ för ett brott?

I Österrike reglerar den österrikiska lagen om företags straffrättsligt ansvar en förenings ansvar för brott som begås av dess beslutsfattare och anställda.

Se närmare svaret på fråga 4.1 ovan.

8.3 Kan en svarande och regeringen komma överens om att lösa en brottsutredning genom att avleda en rättegång eller genom ett avtal om att skjuta upp åtalet? Om så är fallet, beskriv eventuella regler eller riktlinjer som reglerar om huruvida förundersökningsledighet eller avtal om uppskjuten lagföring är tillgängliga för att lösa brottsutredningar.

Om kraven är uppfyllda är det möjligt att avleda en ansökan.

Förutsättningarna är att fakta i fallet har klarlagts tillräckligt, att brottet inte kan bestraffas med mer än fem års fängelse, att svarandens skuld inte anses vara allvarlig och att brottet inte har lett till att en människa har dött, såvida inte en släkting till svaranden har dödats av oaktsamhet och ett straff inte förefaller nödvändigt med tanke på den svåra psykiska stress som detta orsakat svaranden. Vidare får straff för den tilltalade inte vara nödvändigt för att avskräcka honom från att begå brott eller för att motverka att andra begår brott. I stället för straff ålägger åklagaren (eller senare domstolen) en avledningsåtgärd, som den tilltalade måste samtycka till. Följande åtgärder kan vidtas: betalning av en summa pengar, samhällstjänst, prövotid i kombination med prövotid och uppfyllande av villkor samt brottsuppgörelse.

Omledning för brottet missbruk av offentlig makt är lagstadgat begränsat, och omledning för sexualbrott som kan bestraffas med mer än tre års fängelse är lagstadgat uteslutet.

8.4 Om avtal om uppskjuten åtalsprövning eller avtal om icke åtalsprövning är tillgängliga för att avsluta brottsutredningar i din jurisdiktion, måste alla aspekter av dessa avtal godkännas av domstol? Om så är fallet, beskriv de faktorer som domstolarna tar hänsyn till när de granskar avtal om uppskjuten åtalsprövning eller avtal om åtalseftergift.

Det enda möjliga alternativet är "omdirigering" enligt beskrivningen i fråga 8.3 ovan. I förundersökningar ligger beslutanderätten hos åklagarmyndigheten och i huvudförfarandet hos domstolen.

8.5 Kan en svarande, utöver eller i stället för ett straffrättsligt beslut i samband med en utredning, bli föremål för civilrättsliga påföljder eller åtgärder? Om så är fallet, beskriv under vilka omständigheter civilrättsliga påföljder eller åtgärder kan tillämpas.

Förutom straffrättsliga förfaranden kan även civilrättsliga förfaranden inledas. Brottsoffret kan ansluta sig till det straffrättsliga förfarandet med sina krav mot den tilltalade och/eller driva dessa även civilrättsligt.

8.6 Kan en enskild person eller ett företag inleda ett privat åtal? Om så är fallet, kan de privat åtala brott mot näringslivet?

Se svaren på frågorna 1.1 och 8.1 ovan.

Det finns vissa brott för vilka offret själv måste väcka åtal (Privatanklagedelikte, t.ex. förolämpning) och brott för vilka offret måste tillåta åtal (Ermächtigungsdeliktet.ex. bedrägeri). De klassiska affärsbrotten (t.ex. bedrägeri, förskingring) hör dock inte till dessa kategorier, utan är snarare brott som åtalas på eget initiativ (Offizialdelikte).

9 Bevisbörda

9.1 Vilken part har bevisbördan för varje del av de affärsbrott som anges ovan i avsnitt 3? Vilken part har bevisbördan när det gäller eventuella positiva försvarsmekanismer?

Det är åklagaren som har bevisbördan.

9.2 Vilka beviskrav måste den part som har bevisbördan uppfylla?

Den bevisstandard som i allmänhet krävs är bevis bortom varje rimligt tvivel.

9.3 Vem är sakkunnig i en brottmålsrättegång? Vem avgör om parten har uppfyllt sin bevisbörda?

Domstolen beslutar enligt sin fria övertygelse på grundval av de framlagda bevisen.

10 Konspiration / Medhjälp och medhjälp

10.1 Kan en person som konspirerar med eller hjälper någon annan att begå ett affärsbrott vara ansvarig? Om så är fallet, vilken typ av ansvar är det och vilka är brottsrekvisiten?

Det är inte bara den direkta gärningsmannen som begår den straffbara gärningen, utan även den person som utsett någon annan att utföra den eller på annat sätt bidrar till att den utförs. En utsedd gärningsman är en person som får en annan att begå en brottslig gärning. En medverkande gärningsman är den som på annat sätt - dvs. på annat sätt än genom att utse en annan person - bidrar till utförandet av ett brott.

Om fler än en person var inblandad i gärningen ska var och en av dem straffas i enlighet med sitt fel.

11 vanliga försvarsåtgärder

11.1 Kan man försvara sig mot en anklagelse om att den tilltalade inte hade det uppsåt som krävs för att begå brottet? Om så är fallet, vem har bevisbördan när det gäller uppsåt?

En person handlar uppsåtligt om han eller hon har för avsikt att begå en handling som motsvarar ett lagstadgat brott; för detta räcker det att gärningsmannen allvarligt tror att detta är möjligt och accepterar det (dolus eventualis). Denna form av avsikt är tillräcklig i de flesta fall.

För vissa brott måste gärningsmannen agera uppsåtligt (dolus directus) eller medvetet.

Förövaren agerar avsiktligt (dolus directus) om han är intresserad av att förverkliga den omständighet eller det resultat för vilken lagen förutsätter avsiktlig handling.

Gärningsmannen handlar medvetet om han inte bara anser att den omständighet eller det resultat som lagen förutsätter kunskap om är möjlig, utan också att dess existens eller förekomst är säker.
För vissa brott krävs oaktsamhet för straffrättsligt ansvar.

En person handlar oaktsamt om han eller hon inte iakttar den omsorg som åligger honom eller henne under omständigheterna och som är möjlig och rimlig för honom eller henne under hans eller hennes psykiska och fysiska förhållanden, och därför inte inser att han eller hon kan orsaka ett tillstånd som motsvarar ett lagstadgat brott. En person är också vårdslös om han anser att det är möjligt att han kommer att åstadkomma ett sådant tillstånd men inte har för avsikt att göra det.

En person agerar grovt vårdslöst om han eller hon agerar på ett ovanligt och påfallande vårdslöst sätt, så att det var förutsägbart och nästan troligt att ett tillstånd som motsvarar de rättsliga omständigheterna skulle uppstå.
Huruvida kravet på uppsåt eller oaktsamhet är uppfyllt avgör domstolen enligt sin fria övertygelse på grundval av bevisningen.

11.2 Är det ett försvar mot ett brottsligt åtal att den tilltalade var okunnig om lagen, dvs. att han inte visste att hans beteende var olagligt? Om så är fallet, vilka är elementen i detta försvar och vem har bevisbördan när det gäller svarandens kännedom om lagen?

Om den påstådda gärningsmannen inte inser att handlingen är olaglig på grund av en felaktig rättstillämpning, ska han eller hon inte handla klandervärt om han eller hon inte kan klandras för felet.

Rättsfelet är klandervärt om felet var lätt att känna igen för gärningsmannen som för alla eller om gärningsmannen inte bekantat sig med de relevanta bestämmelserna trots att han skulle ha varit skyldig att göra det enligt sitt yrke, sin verksamhet eller andra omständigheter.

Om felet är klandervärt och om gärningsmannen har handlat uppsåtligt ska det straff som föreskrivs för uppsåtlig handling utdömas, och om han har handlat oaktsamt ska det straff som föreskrivs för oaktsam handling utdömas.

11.3 Är det ett försvar mot ett brottsligt åtal att den tilltalade var okunnig om fakta, dvs. att han inte visste att han hade begått ett olagligt beteende? Om så är fallet, vilka är elementen i detta försvar och vem har bevisbördan när det gäller svarandens kännedom om fakta?

Om gärningsmannen inte inser att han eller hon begår ett brott genom sina handlingar kan han eller hon handla utan uppsåt. Han kan därför inte straffas enligt ett uppsåtligt brott. Om det däremot finns ett motsvarande oaktsamhetsbrott och gärningsmannen har handlat oaktsamt, kvarstår ett eventuellt ansvar för oaktsamhet.

Bevisbördan ligger återigen hos domstolen. Domstolen måste utreda alla argument, i detta fall särskilt om gärningsmannen var medveten om alla fakta i fallet.

12 Frivilliga skyldigheter att lämna upplysningar

12.1 Om en person eller enhet får kännedom om att ett brott har begåtts, måste personen eller enheten anmäla brottet till myndigheterna? Kan personen eller enheten bli ansvarig för att ha underlåtit att anmäla brottet till myndigheterna? Kan personen eller enheten få mildhet eller "kredit" för frivillig anmälan?

Det finns ingen allmän skyldighet för enskilda personer eller företag att anmäla brott. Att frivilligt anmäla ett brott, samarbeta med myndigheterna, gottgöra skador osv. är dock alla förmildrande faktorer och kan mildra hotet om straff.

Kronvittnessprogrammet är fortfarande mycket nytt i österrikisk straffrätt. Det infördes för en begränsad tidsperiod i utvärderingssyfte - enligt den nuvarande situationen ska det upphöra att gälla vid utgången av den 31 december 2021. Det är ännu inte möjligt att
uppskatta hur framtiden kommer att se ut.

13 Samarbetsbestämmelser / förmånlig behandling

13.1 Om en person eller enhet frivilligt avslöjar brottsligt beteende för regeringen eller samarbetar i en statlig brottsutredning av personen eller enheten, kan personen eller enheten begära mildhet eller "kredit" från regeringen? Om så är fallet, vilka regler eller riktlinjer styr regeringens möjlighet att erbjuda mildhet eller "kredit" i utbyte mot frivilliga avslöjanden eller samarbete?

Som nämndes i fråga 12.1 är programmet för förmånlig behandling av konkurrensbegränsningar fortfarande nytt i Österrike och håller för närvarande på att utvärderas.

Generellt sett är förmånlig behandling en särskild form av "avledning". Gärningsmannen måste frivilligt närma sig och samarbeta med åklagaren och han måste göra en ångerfull bekännelse. Om alla rättsliga krav för att bevilja förmånlig behandling är uppfyllda måste åklagaren fortsätta som vid "avledning". Huvudvittnet samtycker till en åtgärd (betalning av en ekonomisk belöning, samhällstjänst, prövotid etc.) och förfarandet mot honom eller henne läggs ned, med förbehåll för ett senare åtal. Om det under det fortsatta förfarandet visar sig att huvudvittnet har åsidosatt sina skyldigheter kan förfarandet mot honom återupptas. Om förfarandet mot den anklagade tredje parten har avslutats med rättslig verkan ska åklagarmyndigheten slutligen lägga ned den utredning som bedrivits mot huvudvittnet. Det krävs att huvudvittnet har fullgjort sina skyldigheter (betalning av en penningbelöning; utförande av samhällstjänst, prövotid osv.)

13.2 Beskriv omfattningen av det samarbete, inklusive de åtgärder som ett företag skulle vidta, som i allmänhet krävs av företag som ansöker om förmånlig behandling i din jurisdiktion, och beskriv den gynnsamma behandling som i allmänhet erhålls.

Se svaret på fråga 13.1 ovan.

14 Förhandlingar om åtalsunderlåtelse

14.1 Kan en svarande frivilligt avstå från att bestrida åtalet i utbyte mot en fällande dom med lägre åtalspunkter eller i utbyte mot en överenskommen strafftid?

I Österrike är det förbjudet att förhandla om åtalsunderlåtelse.

14.2 Beskriv eventuella regler eller riktlinjer som styr regeringens möjligheter att förhandla om åtal med en svarande. Måste några aspekter av plea bargain godkännas av domstolen?

I Österrike är det förbjudet att förhandla om åtalsunderlåtelse.

15 delar av en företagssats

15.1 Finns det några regler eller riktlinjer som styr domstolens utdömande av straff för den tilltalade efter att domstolen har fastställt att denne är skyldig till ett brott? Beskriv hur straffutmätningen går till.

När domstolen väl är övertygad om att den tilltalade är skyldig måste den fastställa det straff som den anser lämpligt. Den österrikiska straffrätten innehåller minimi- och maximistraff (både för böter och fängelsestraff). Domstolen är inte bunden av exakta riktlinjer vid straffmätningen utan måste ta hänsyn till förmildrande och försvårande omständigheter. Förmildrande omständigheter är t.ex. en bekännelse av ånger, ersättning för skador eller om brottet endast var ett försök osv. Försvårande omständigheter är t.ex. om den tilltalade redan har ett straffregister eller storleken på de skador som orsakats. Domstolen kan också upphäva vissa straff.

15.2 Innan domstolen dömer ut en påföljd för ett företag, måste den avgöra om påföljden uppfyller alla krav? Om så är fallet, beskriv dessa element.

Om en förening är ansvarig för ett brott ska den åläggas en föreningsbot.

Böterna ska fastställas i enheter på mellan 50 och 10 000 euro i enlighet med föreningens inkomstsituation, med beaktande av dess övriga ekonomiska resultat. Domstolen ska väga försvårande och förmildrande omständigheter mot varandra.

Böterna ska särskilt vara högre ju större skada eller fara som föreningen är ansvarig för, ju större fördel föreningen fick av brottet och ju mer olagligt beteende som tolererades eller uppmuntrades av de anställda.

I synnerhet ska böterna vara lägre om föreningen redan innan handlingen i fråga inträffade har vidtagit försiktighetsåtgärder för att förhindra sådana handlingar eller om den har uppmanat de anställda att uppträda laglydigt, om föreningen endast är ansvarig för brott som begåtts av anställda, om föreningen i hög grad har bidragit till att fastställa sanningen efter handlingen, om den har gottgjort konsekvenserna av handlingen, om den har vidtagit betydande åtgärder för att förhindra liknande handlingar i framtiden och om handlingen redan har lett till allvarliga rättsliga nackdelar för föreningen eller dess ägare.

I vissa fall kan straffet skjutas upp.

16 överklaganden

16.1 Kan en fällande eller icke fällande dom överklagas av svaranden eller regeringen?

Både den tilltalade och åklagaren kan överklaga en fällande dom. Endast den allmänna åklagaren kan överklaga en frikännande dom.

Om båda parter överklagar kan domen ändras i båda riktningarna, dvs. både till förmån för svaranden och till nackdel för svaranden.

Om endast den tilltalade överklagar och åklagaren inte gör det, får appellationsdomstolen inte höja straffet i samband med överklagandet.

16.2 Kan en brottmålsdom efter en fällande dom överklagas? Om så är fallet, vilken part kan överklaga?

Se svaret på fråga 16.1 ovan.

16.3 Vad är appellationsdomstolens prövningsstandard?

Ett överklagande av en brottmålsdom kan ha flera grunder som har att göra med själva domen eller med tidigare förfaranden för fel som måste leda till att domen blir ogiltig. Frågan om skuld kan bestridas. Det är också möjligt att ifrågasätta domen och beslut om privaträttsliga krav. När det gäller domar där jurymedlemmar har deltagit är det inte möjligt att bestrida skuldfrågan.

16.4 Om appellationsdomstolen bifaller överklagandet, vilka befogenheter har den då för att rätta till eventuella orättvisor som begåtts av förstainstansrätten?

Detaljerna beror på vilka domstolar som är behöriga i första och andra instans. Följande kan vara möjligt beroende på domstolens behörighet:

Appellationsdomstolen kan bekräfta det överklagade beslutet eller upphäva den överklagade domen och återförvisa brottmålet till den första instansen. En ny förhandling kommer då att äga rum och ett nytt beslut kommer att meddelas. Appellationsdomstolen kan också ändra den överklagade domen och eventuellt övergå från en fällande dom i första instans till ett frikännande (eller tvärtom.).