logoIlo

En granskning av krav på återbetalning

Författare: Klaus Oblin

Återbetalning på grund av bristande motprestation

Enligt civillagen,(1) För att ett krav på återbetalning på grund av bristande motprestation ska kunna uppstå måste tjänstemottagaren vara medveten om att tjänsten utfördes i väntan på att senare få en motprestation.

Enligt § 1435 i lagboken uppstår ett sådant krav i allmänhet när de omständigheter som låg till grund för transaktionen upphör att existera. Om transaktionen är rent tjänstebaserad regleras den av avsnitt 1152 i kodexen.

Det är vedertagen rättspraxis att i enlighet med den princip som anges i § 1152 i lagboken är mottagaren av en avtalsprestation som inte kan göras ogjord är skyldig att ge den andra parten en skälig ersättning. Detta är inte nödvändigt om mottagaren inte förväntar sig någon ersättning för tjänsten.

När tjänster tillhandahålls i ett icke-kommersiellt sammanhang är det därför viktigt att avgöra om tjänsten har godtagits medvetet. Det är dock upp till mottagaren att bevisa att tjänsten tillhandahölls utan betalningsskyldighet.

För att ett krav på utebliven motprestation ska kunna uppstå enligt avsnitt 1435 i samband med avsnitt 1152 i lagen måste mottagaren vara medveten om att tjänsten tillhandahölls i väntan på en senare motprestation.

Om tjänsteleverantören inte bär något ansvar för att syftet inte uppfylls, är dess anspråk inte beroende av den nytta som mottagaren har fått. Om leverantören på något sätt är ansvarig för det bristande syftet kan han eller hon endast göra anspråk på det belopp som skulle leda till obehörig vinst. Detta innebär att ersättningen kan begränsas till den faktiska fördel som mottagaren har fått. En fullständig förlust av fordran är möjlig endast om leverantören orsakade det bristande syftet i ond tro. Bevisbördan för en eventuell begränsning av ersättningen eller för ett fullständigt avslag på grund av ond tro ligger på mottagaren.

I den mening som avses i avsnitt 1152 i kodexen omfattar "ersättning" den vanliga ersättningen samt andra vanliga och extraordinära förmåner (t.ex. provision) som baseras på resultatet av det utförda arbetet. Detta innebär att lönen baseras på arbetstagarens prestationer samt på marknadsvillkoren och affärssituationen. Det är därför en resultatbaserad ersättning.(2)

Återbetalning på grund av bristande syfte

En berikningsbaserad rätt till återbetalning på grund av bristande syfte uppstår även om prestationen är skyldig enligt ett avtal. Delvis bristande syfte leder endast till partiell hävning.

En appellationsdomstol har nyligen slagit fast följande(3) att ett berikningsbaserat krav på återbetalning på grund av bristande syfte är möjligt även om prestationen är avtalsenlig. Detta yttrande avviker inte från högsta rättspraxis.

Enligt paragraf 1435 i civillagen kan en leverantör kräva tillbaka saker som han eller hon rätteligen är skyldig mottagaren om den rättsliga grunden för att behålla dem inte längre finns. I rättspraxis accepteras detta som en grund för återlämnande på grund av att orsaken upphör eller att framgång uteblir utöver den bokstavliga tolkningen. Detta är tillämpligt när den kommersiella orsaken eller de allmänna omständigheter som skulle ha varit syftet med transaktionen upphör att existera. Det behövs inget uttryckligt avtal om det rättsliga syftet med förmånen. Motivet och syftet med transaktionen måste dock uttryckligen anges för leverantören för att denne ska kunna kräva återbetalning om syftet inte uppfylls.

Återbetalningskrav vid uppsägning av avtal följer principerna i berikningslagstiftningen. Den andra meningen i § 921 i kodexen är helt enkelt en tillämpning av § 1435. Återbetalning av en del av köpeskillingen efter hävning som ett berikningsanspråk är en underkategori till avsnitt 1435 i lagboken.

I det aktuella fallet upprättade parterna ett avtal som ingicks den 1 april 2006 för en minimilängd på tre år, men som sades upp 2007. Svaranden kände till avtalets syfte - de överenskomna villkoren infördes särskilt för att marknadsföra sökandens produkter i en möblerad fastighet som fungerade som reklamplats för sökandens varor som såldes där. Därför var detta syfte en del av avtalet.

De överenskomna villkoren uppnåddes inte och motsvarade inte sökandens förväntningar - nämligen att avtalsförhållandet skulle fortsätta under en viss tid. Syftet misslyckades delvis på grund av att reklammaterialet avlägsnades i förtid. Detta delvis misslyckade syfte utlöste ett berikningsbaserat krav på återbetalning av en del av betalningen.

Slutnoter

(1) Avsnitt 1435 tillsammans med avsnitt 1152 i kodexen.

(2) För ytterligare information om denna fråga se Österrikes högsta domstols beslut 6 Ob 172/10b av den 22 september 2010.

(3) Österrikiska högsta domstolens beslut 4 Ob 105/10k, 31 augusti 2010.