Investor State Arbitration Österrike 2020

Fördrag: Nuvarande status och framtida utveckling

Vilka bilaterala och multilaterala fördrag och handelsavtal har din jurisdiktion ratificerat?

Hittills har Österrike undertecknat och ratificerat 69 bilaterala investeringsavtal ("BITs"), varav BITs med följande 60 stater för närvarande är i kraft: Albanien; Algeriet; Argentina; Armenien; Azerbajdzjan; Bangladesh; Belize; Bosnien och Hercegovina; Bulgarien; Chile; Egypten; Estland; Etiopien; Georgien; Guatemala; Hongkong; Iran; Jordanien; Kazakstan; Kosovo; Kuwait; Kirgizistan; Kroatien; Lettland; Libanon; Libyen; Kuba; Tjeckien; Ungern; Kina; Vitryssland; Kuba; Litauen; Makedonien; Malaysia; Malta; Mexiko; Moldavien; Mongoliet; Montenegro; Marocko; Namibia; Oman; Paraguay; Filippinerna; Polen; Rumänien; Ryssland; Saudiarabien; Serbien; Slovakien; Slovenien; Sydkorea; Tadzjikistan; Tunisien; Turkiet; Ukraina; Förenade Arabemiraten; Uzbekistan; Vietnam; och Jemen.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ("EUF-fördraget") trädde i kraft den 1 december 2009 och fastställde Europeiska unionens ("EU") behörighet avseende direktinvesteringar. Baserat på den överförda behörigheten antog Europaparlamentet och EU-rådet förordning 1219/2012 enligt vilken befintliga bilaterala investeringsavtal förblir giltiga med förbehåll för godkännande av Europeiska kommissionen efter "utvärdering av huruvida en eller flera av deras bestämmelser utgör ett allvarligt hinder för unionens förhandlingar om eller ingående av bilaterala investeringsavtal med tredjeländer" (förordning 1219/2012, artikel 5).Europeiska kommissionen inledde vidare överträdelseförfaranden avseende 12 bilaterala investeringsavtal mellan EU:s medlemsstater som undertecknats och ratificerats av Österrike.

Österrike undertecknade energistadgefördraget 1994, följt av en formell ratificering 1997.

Olika handelsavtal och fördrag med investeringsbestämmelser är i kraft med avseende på Österrike i dess egenskap av EU-medlemsstat.

Vilka bilaterala och multilaterala fördrag och handelsavtal har din jurisdiktion undertecknat men ännu inte ratificerat? Varför har de ännu inte ratificerats?

BITs som undertecknats med Zimbabwe (2000), Kambodja (2004) och Nigeria (2013) har ännu inte trätt i kraft.

Det viktigaste avtalet som väntar på ratificering i EU-medlemsstaternas nationella parlament är det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada ("Ceta"), som har varit i provisorisk kraft sedan den 21 september 2017: Europeiska unionens domstol ("EU-domstolen") förklarade att den tvistlösningsmekanism mellan investerare och stat som ingår i Ceta är förenlig med EU-rätten (yttrande 1/17 ("Ceta"), EU:C:2019:341).

Handelsavtal som förhandlas fram på EU-nivå granskas noggrant av medlemsstaterna, däribland Österrike. Man kan dra slutsatsen att tillämpningsområdet och tvistlösningsmekanismerna i de angivna handelsavtalen är föremål för en oavbruten rättslig och politisk debatt.

En omfattande översikt över statusen för de frihandelsavtal som förhandlats fram av EU finns på: https://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2006/december/tradoc_118238.pdf.

Är era BIT baserade på en modell för BIT? Vilka är de viktigaste bestämmelserna i detta modell-BIT?

Österrike har ett modell-BIT som antogs 2008 ("modell-BIT"). Det är dock viktigt att komma ihåg att det övervägande antalet BIT som undertecknats och ratificerats av Österrike är äldre än den senaste versionen av modell-BIT. En bedömning av vilken inverkan den senaste modell-BIT kan få i framtiden är också svår att göra.

En jämförbar analys av BIT som undertecknats efter det att den österrikiska modellen för BIT hade införts visar en brist på enhetlighet. Å ena sidan var investeringsavtalen med Tadzjikistan och Kosovo strikt utformade i enlighet med modellen för BIT. Å andra sidan innebar avtal av samma slag med Kirgizistan och Kazakstan ändringar av modellen för BIT i vissa viktiga avseenden.

Dessutom blir bestämmelser om investeringsskydd vanligen en del av EU:s handelsavtal med tredje land, vilket begränsar det syfte som förutses för modellavtalet.

När det gäller innehållet i modellavtalet om investeringsskydd har Österrike verkligen presenterat en kortfattad, funktionell och avancerad plattform för ett framgångsrikt skydd av utländska investeringar. De viktigaste bestämmelserna säkerställer följande

a. Likabehandling av utländska investerare i jämförelse med (i) nationella investerare och/eller (ii) investerare från tredje land;

b. Skyldighet till rättvis behandling enligt folkrättsliga normer (noggrant reglerad expropriation; betalningar som görs i samband med en investering måste ske utan restriktioner etc.); och

c. effektiv tvistlösning inför: (i) nationella domstolar, (ii) Internationella centret för reglering av investeringstvister ("ICSID"), (iii) en ensam skiljeman eller en ad hoc-skiljedomstol som inrättats enligt skiljedomsreglerna för Förenta nationernas kommission för internationell handelsrätt ("UNCITRAL"), och (iv) en ensam skiljeman eller en ad hoc-skiljedomstol enligt Internationella handelskammarens ("ICC") skiljedomsregler.

Ytterligare särdrag i Model BIT är karakteristiska definitioner av begreppen "investerare" och "investering" samt en ganska omfattande paraplyklausul. En kommentar som mer i detalj behandlar viktiga aspekter av Model BIT finns lättillgänglig online: (Hyperlänk).

Publicerar er jurisdiktion diplomatiska noter som utväxlats med andra stater om dess fördrag, inklusive nya eller efterföljande stater?

Ett sällsynt exempel på diplomatiska noter som utväxlats i syfte att fastställa den avsedda innebörden av ett BIT avser det BIT som ingåtts med Paraguay och som finns tillgängligt i elektronisk form under (hyperlänk).

Finns det officiella kommentarer som publicerats av regeringen om den avsedda innebörden av klausuler i fördrag eller handelsavtal?

Allt tillgängligt stödmaterial till alla internationella fördrag som ratificerats av Republiken Österrikes parlament är officiellt tillgängligt i elektronisk form under (hyperlänk ). Medan förbundsministeriet för digitala och ekonomiska frågor gör tyska versioner av de ratificerade BIT med åtföljande instrument tillgängliga på sin webbplats för granskning och offentlig granskning ( hyperlänk). Engelska versioner, liksom översättningar till andra språk i tillämpliga fall, kan hittas under (hyperlänk).

Rättsliga ramar

Är er jurisdiktion part i (1) New York-konventionen, (2) Washingtonkonventionen och/eller (3) Mauritiuskonventionen?

Österrike anslöt sig till konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar ("New York-konventionen") den 2 maj 1961. New York-konventionen är tillämplig på Österrike utan begränsning, eftersom det ursprungliga förbehållet om ömsesidighet drogs tillbaka 1988.

Konventionen om reglering av investeringstvister mellan stater och medborgare i andra stater ("ICSID-konventionen") ratificerades den 25 maj 1971 och trädde i kraft för Österrike den 24 juni 1971.

Österrike är inte part i Förenta nationernas konvention om transparens i fördragsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stat ("Mauritiuskonventionen").

Har din jurisdiktion också en investeringslag? Om så är fallet, vilka är dess viktigaste materiella bestämmelser och bestämmelser om tvistlösning?

Österrike har inte någon särskild (utländsk) investeringslag.

Krävs det i er jurisdiktion ett formellt godkännande av en utländsk investering? Om så är fallet, vilka är de relevanta kraven och var finns de?

Formellt tillträde till en utländsk investering krävs i allmänhet inte. Vissa icke-diskriminerande nationella åtgärder och EU-åtgärder kan dock bli tillämpliga (t.ex. vid förvärv av fastigheter, antitrust, energisektorn, allmän säkerhet och ordning etc.)

Viktiga förändringar och diskussioner på senare tid

Vilka har varit de viktigaste fallen under de senaste åren när det gäller fördragstolkning inom er jurisdiktion?

Enligt den österrikiska högsta domstolens ("OGH") vägledande mål i frågan (3 Nd 506/97) bör multinationella avtal ses ur ett internationellt tillämpningsperspektiv. Ett multinationellt avtal förlorar sin betydelse och effektivitet om dess regler skulle tolkas uteslutande nationellt.Därför får tolkningen av enskilda delar av texten inte baseras på den enda betydelsen av det nationella juridiska språket. Det ska snarare undersökas om dessa delar av texten medvetet antogs av de avtalsslutande parterna med vederbörlig hänsyn till specifika nationella traditioner.

OGH fortsatte med att konstatera att syftet med en enhetlig lagstiftning kräver att internationell rättslig enhetlighet värderas högre än ett sömlöst införlivande i en nationell rättsordning. Även om systematiska brott med autonom civilrätt ska undvikas så långt det är praktiskt möjligt måste de, om nödvändigt, accepteras under internationell enhetlighet. Den systematiska tolkningen är således begränsad till det internationella sammanhanget.

Har er jurisdiktion angett sin policy avseende skiljeförfaranden mellan investerare och stat?

Den österrikiska regeringen har ännu inte tillkännagivit någon utkristalliserad policy avseende skiljeförfaranden mellan investerare och stat.

Som en allmän attitydfråga, som inte är relaterad till några särskilda investeringstvister, har det federala ministeriet för digitala och ekonomiska frågor emellertid angett att regeringen är öppen för bindande internationella skiljeförfaranden som ett lämpligt alternativ till nationella domstolar vid tvistlösning enligt tillämpliga BITs.

Oaktat det föregående har Österrike undertecknat "Förklaringen från företrädarna för medlemsstaternas regeringar om de rättsliga följderna av domstolens dom i Achmea och om investeringsskydd i Europeiska unionen" daterad den 15 januari 2019 ("Förklaringen"). Enligt Förklaringen

• "Alla skiljeklausuler mellan investerare och stat som ingår i bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan medlemsstater strider mot EU-rätten och är därför inte tillämpliga";
• dessa skiljeklausuler "inte har någon verkan, inbegripet när det gäller bestämmelser som föreskriver förlängt skydd för investeringar som gjorts före uppsägningen under ytterligare en tidsperiod (s.k. sunset- eller grandfathering-klausuler)", och
• "En skiljedomstol som inrättats på grundval av skiljeklausuler mellan investerare och stat saknar behörighet på grund av att det saknas ett giltigt erbjudande om skiljeförfarande från den medlemsstat som är part i det underliggande bilaterala investeringsavtalet."

Österrike åtog sig tillsammans med övriga undertecknande stater att "säga upp alla bilaterala investeringsavtal som ingåtts mellan dem genom ett plurilateralt fördrag eller, om detta är ömsesidigt erkänt som mer ändamålsenligt, bilateralt" senast den 6 december 2019. Huruvida en sådan åtgärd är förenlig med folkrätten är fortfarande en fråga för juridisk debatt.

3.3 Hur behandlas frågor som korruption, transparens, mest gynnad nation, indirekta investeringar, klimatförändringar etc., eller hur är det tänkt att de ska behandlas i fördragen i er jurisdiktion?

Korruption:

Korruptionsfrågan behandlas inte enhetligt i de tillämpliga rättsliga instrumenten. I ingressen till modell-BIT betonas "nödvändigheten för alla regeringar och civila aktörer att ansluta sig till FN:s och OECD:s insatser mot korruption, särskilt FN:s konvention mot korruption (2003)". Ingresserna till de efterföljande modell-BIT som undertecknats med Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Nigeria innehåller liknande bestämmelser.

Ett exempel på en bestämmelse från tiden före modell-BIT som tar upp frågan om korruption i en begränsad form kan vara artikel 25.1 c i Uzbekistans BIT, där korruption införs som en grund för ogiltigförklaring av en dom om den förekommer "hos en medlem av domstolen eller hos en person som tillhandahåller avgörande expertis eller bevis".

Öppenhet och insyn:

Frågan om öppenhet behandlas i artikel 6 i modell-BIT. Genom denna bestämmelse införs skyldigheter att omedelbart: (i) offentliggöra alla instrument som kan påverka tillämpningen av BIT; och (ii) besvara förfrågningar om information. En anmärkningsvärd begränsning av ovanstående föreskrivs såtillvida att man tar bort obligatorisk tillgång till "information om särskilda investerare eller investeringar vars offentliggörande skulle hindra brottsbekämpning".

De BITs som för närvarande är i kraft följer något motsatta förhållningssätt till Model BITs regler om transparens. Medan ett betydande antal av avtalen innehåller formuleringar som motsvarar ovanstående (t.ex. BITs som ingåtts med Armenien, Azerbajdzjan, Bangladesh, etc.), kommer ett lika tydligt antal utan en tydlig transparensklausul (t.ex. BITs som ingåtts med Vitryssland, Bulgarien, etc.). Slutligen innehåller den tredje gruppen av BITs regler om transparens med betydande redigeringar (se t.ex, Iran BIT, artikel 4; Kuwait BIT, artikel 3; och Libyen BIT, artikel 3, etc.).

Klausul om mest gynnad nation:

I artikel 3.3 i modellavtalet anges att "[v]arje avtalsslutande part skall ge investerare från den andra avtalsslutande parten och deras investeringar eller avkastning en behandling som inte är mindre gynnsam än den som den ger sina egna investerare och deras investeringar eller investerare från en tredje stat".Skyddet ges med avseende på "förvaltning, drift, underhåll, användning, åtnjutande, försäljning och likvidation samt tvistlösning av deras investeringar eller avkastning, beroende på vilket som är mest gynnsamt för investeraren". (Vissa av de avtal som ingåtts före modell-BIT (t.ex. med Vitryssland, Hongkong, Indien, Malaysia, Montenegro och Serbien) innehåller inte någon specificerad förteckning över skyddade investeringsåtgärder).

Indirekta investeringar:

Modellavtalet omfattar både direkta och indirekta investeringar. Vissa av de avtal som ingåtts före modellavtalet har dock mer restriktiva definitioner av "investeringar" och omfattar eventuellt inte indirekta investeringar (se t.ex. det avtal som ingåtts med Iran).

Miljöskydd:

I ingressen till modell-BIT behandlas frågan om miljöskydd genom att det föreskrivs att de avtalsslutande staterna

• åtar sig att uppnå de angivna målen på ett sätt som är förenligt med miljöskyddet, och
• erkänner principerna i FN:s Global Compact och att "investeringsavtal och multilaterala avtal om miljöskydd [...] är avsedda att främja en global hållbar utveckling och att eventuella inkonsekvenser i dessa bör lösas utan att skyddsnormerna sänks".

I regel har inte liknande bestämmelser införts i ingressen till de BIT som ingåtts före modellavtalet. I motsats till denna allmänna iakttagelse liknar ingressen till de BIT som ingåtts efter modellavtalet med Nigeria och Tadzjikistan modellavtalet och det är endast ingressen till BIT med Kazakstan och Kirgizistan som är mindre omfattande på denna punkt än modellavtalet.

Vad gäller själva modellavtalet anges i artikel 4 uttryckligen att "[d]e avtalsslutande parterna erkänner att det är olämpligt att uppmuntra en investering genom att försvaga den inhemska miljölagstiftningen". Avtal efter modellavtalet innehåller bestämmelser i liknande utsträckning.

I artikel 7.4 i modell-BIT anges att "en avtalsslutande parts icke-diskriminerande åtgärder som utformas och tillämpas för att skydda legitima mål för allmän välfärd, såsom ... miljön, inte utgör indirekt expropriation". Förutom det BIT som ingåtts med Kazakstan innehåller andra BIT efter modell-BIT en jämförbar bestämmelse.

Ett exempel på en bestämmelse i ett BIT som ingåtts före modellavtalet och som tar hänsyn till miljöskydd är artikel 3.4 i BIT som ingåtts med Kuwait, där det anges följande: "Investeringar får inte i den avtalsslutande värdstaten underkastas ytterligare prestandakrav som kan hindra eller begränsa deras expansion eller underhåll på ett sätt som negativt påverkar eller är till skada för deras lönsamhet, såvida inte sådana krav anses nödvändiga av hänsyn till [...] miljön [...]."

Har er jurisdiktion sagt upp några BITs eller liknande avtal? Vilka? Vilka? Varför?

Österrike har ännu inte ensidigt sagt upp något BIT.

Det måste dock betonas att de slutgiltiga effekterna av överföringen av befogenheter avseende direktinvesteringar till EU (se i detalj svaret på frågan "Har er jurisdiktion angett sin policy avseende skiljeförfaranden mellan investerare och stat?" ovan) ännu inte har fastställts.

Trender i fråga om mål

Vilka mål mellan investerare och stat, om några, har din jurisdiktion varit inblandad i?

Vid tidpunkten för detta offentliggörande har Österrike varit aktivt involverat i ett enda offentligt känt skiljeförfarande mellan investerare och stat: B.V. Belegging-Maatschappij "Far East" mot Republiken Österrike (ICSID Case No. ARB/15/32).

Förfarandet inleddes i juli 2015 enligt det BIT som Österrike hade ingått med Malta 2002 (i kraft från mars 2004). Den inflyttande investeraren hävdade att Österrike: (i) infört godtyckliga, orimliga och/eller diskriminerande åtgärder; (ii) nekat fullständigt skydd och säkerhet; (iii) brutit mot tillämpliga förbud mot direkt och indirekt expropriation; och (iv) nekat rättvis och skälig behandling.

Skiljenämnden avvisade yrkandena på grund av jurisdiktionsskäl i oktober 2017, efter en förhandling om en fråga som hade uppkommit i mars samma år.

Vilken inställning har er jurisdiktion intagit till verkställighet av domar som meddelats mot den?

Ej tillämpligt (se i detalj svaret på frågan "Vilka mål mellan investerare och stat, om några, har er jurisdiktion varit inblandad i?" ovan).

När det gäller ICSID-mål, har er jurisdiktion ansökt om ogiltigförklaring? Om så är fallet, på vilka grunder?

Ej tillämpligt (se i detalj svaret på frågan "Vilka mål mellan investerare och stat, om några, har er jurisdiktion varit inblandad i?" ovan).

Har det förekommit några satellittvister, vare sig i samband med de materiella fordringarna eller vid verkställighet?

Ej tillämpligt (se i detalj svaret på frågan "Vilka mål mellan investerare och stat, om några, har din jurisdiktion varit inblandad i?" ovan).

4.5 Finns det några gemensamma trender eller teman som kan identifieras från de mål som har väckts, oavsett om det gäller underliggande yrkanden, verkställighet eller ogiltigförklaring?

Ej tillämpligt (se i detalj svaret på frågan "Vilka mål mellan investerare och stat, om några, har din jurisdiktion varit inblandad i?" ovan).

Finansiering

Tillåter er jurisdiktion finansiering av investor-state-krav?

Österrikiska lagstiftare har ännu inte infört någon lagstiftning som syftar till att reglera frågan om tredjepartsfinansiering i rättstvister och/eller skiljeförfaranden. Regelverket har således anammats av domstolarna, som verkar stödja (i allmänhet) lagligheten av tredjepartsfinansiering i tvistlösningsförfaranden (se i detalj svaret på frågan "Vilken ny rättspraxis, om någon, har det funnits i denna fråga i din jurisdiktion?" nedan).

Öppenheten för att tillåta tredjepartsfinansiering i tvister mellan investerare och stat kan dessutom härledas från de handelsavtal som för närvarande förhandlas på EU-nivå. Som exempel kan nämnas att artikel 8.26 i det noggrant granskade CETA-avtalet tillåter tredjepartsfinansiering endast under förutsättning att "tredjepartsfinansiärens namn och adress" måste offentliggöras.

Vilken ny rättspraxis, om någon, har förekommit i denna fråga i er jurisdiktion?

OGH:s vägledande beslut från februari 2013 (6 Ob 224/12b) ger hittills den närmaste inblicken i den österrikiska högsta domstolens uppfattning om tredjepartsfinansieringens laglighet.

Den relevanta frågan som presenterades för OGH var i huvudsak huruvida avtal om tredjepartsfinansiering bryter mot förbudet mot pactum de quota litis som föreskrivs i avsnitt 879 paragraf 2 i den österrikiska civillagen ("ABGB"). OGH avstod från att fatta ett beslut i frågan och drog slutsatsen att en parts ställning i ett förfarande inte får påverkas av förekomsten av ett avtal om tredjepartsfinansiering, även om ett sådant avtal skulle anses bryta mot regeln om pactum de quota litis.

OGH:s ställningstagande har i stor utsträckning tolkats som att tredjepartsfinansiering är laglig inte bara i nationella tvister utan även i internationella skiljeförfaranden.

Finns det mycket finansiering av tvister/skiljedomsförfaranden inom er jurisdiktion?

Den österrikiska marknadens intresse för tredjepartsfinansiering har konsekvent ökat under de senaste åren. I synnerhet i internationella skiljeförfaranden tenderar de tvistande parterna att noggrant undersöka för- och nackdelar med finansiering för att säkra sina anspråk. Tvister mellan investerare och stat är inget undantag.Som ett traditionellt etablerat skiljedomscentrum som präglas av politisk neutralitet, överväger berörda investerare över hela världen starkt att anlita ledande österrikisk praxis, oavsett om kraven på något sätt är relaterade till Österrike eller inte. Beroende på arten av de krav som därmed avses att väckas, förhandlas avtal om tredjepartsfinansiering gång på gång med specialiserade institutioner utomlands.

Förhållandet mellan internationella tribunaler och inhemska domstolar

Kan tribunaler överpröva brottsutredningar och domar från nationella domstolar?

Enligt en väletablerad regel i österrikisk rätt måste rättskraften i en lagakraftvunnen brottmålsdom förstås på ett sådant sätt att den dömda personen, liksom varje tredje part, måste acceptera domen. I en efterföljande rättslig tvist kan således ingen person hävda att hon inte hade begått en handling för vilken hon dömdes, oavsett om motparten i det efterföljande förfarandet var inblandad i brottmålsförfarandet i någon egenskap.

Med förbehåll för vad som anges ovan kan internationella domstolar ha en ganska begränsad befogenhet att utvärdera effekterna av en fällande dom i brottmål och/eller en brottsutredning som en fråga om (fastställda) fakta mot statens tillämpliga skyldigheter gentemot investerare som en fråga om lag.

Har de nationella domstolarna behörighet att hantera processuella frågor som uppkommer i ett skiljeförfarande?

Nationella domstolars ingripande är beroende av fastställandet av respektive säte och de valda skiljedomsreglerna. I allmänhet kan nationella domstolar i skiljeförfaranden som inte omfattas av ICSIID ingripa i skiljeförfaranden med säte i Österrike om detta uttryckligen föreskrivs i den österrikiska civilprocesslagen ("ZPO"). Två grupper av nationella domstolars tillåtna hantering av processuella frågor som uppkommer i ett skiljeförfarande kan urskiljas:

a. Efter en föregående begäran från en skiljenämnd:

• verkställa en interimistisk åtgärd som skiljenämnden har meddelat (§ 593 ZPO), eller
• utföra rättshandlingar som skiljenämnden inte har befogenhet att utföra (t.ex. kalla vittnen att inställa sig, beordra utlämnande av handlingar etc.), inklusive att begära att utländska domstolar och myndigheter utför sådana handlingar (§ 602 ZPO).

b. Med förbehåll för särskilda processuella tillstånd som följer av ZPO:

• bevilja interimistiska åtgärder (avsnitt 585 ZPO)
• utse skiljemän (§ 587 ZPO; se närmare svaret på frågan "Kan en nationell domstol ingripa i valet av skiljemän?" nedan), eller
• besluta om klander av en skiljeman (§ 589 ZPO).

Vilken lagstiftning reglerar verkställigheten av skiljeförfaranden?

Österrike är part i både New York-konventionen och ICSID-konventionen (se i detalj svaret på frågan "Är er jurisdiktion part i (1) New York-konventionen, (2) Washingtonkonventionen och/eller (3) Mauritiuskonventionen?" ovan). Trots detta är båda de internationella instrumenten (se artikel III ff. New York-konventionen; artikel 54 ff. ICSID-konventionen) är beroende av de nationella rättegångsreglerna för att kunna genomföras på ett korrekt sätt.

Den österrikiska lagstiftaren gör en tydlig åtskillnad mellan reglerna om verkställighet av inhemska (dvs. avkunnade i skiljeförfaranden med överenskommet säte i Österrike) och utländska (dvs. avkunnade i skiljeförfaranden med överenskommet säte utanför Österrike) skiljedomar.

I det förstnämnda fallet föreskrivs i § 1 i den österrikiska verkställighetslagen ("EO") att inhemska skiljedomar som inte är föremål för överklagande (inklusive förlikningsavtal) kan verkställas direkt eftersom de i sig ger exekutionstitlar.

I motsats till ovanstående kräver avdelning III i EO (avsnitt 403 och följande) formellt erkännande av utländska skiljedomar före inhemsk verkställighet, såvida inte skiljedomarna bör verkställas utan föregående separat verkställbarhetsförklaring genom (i) ett tillämpligt internationellt avtal (t.ex. fördrag med tillämplig skyldighet till ömsesidighet i erkännande och verkställighet), eller (ii) en EU-rättsakt.

I vilken utsträckning finns det lagar som föreskriver immunitet för skiljemän?

Tillämplig österrikisk rätt gynnar begreppet juridiskt ansvar framför absolut immunitet för skiljemän. I § 594(4) ZPO anges i detta avseende tydligt att "[e]n skiljeman som inte alls eller inte i rätt tid fullgör sin skyldighet som följer av att han accepterat uppdraget ska vara ansvarig gentemot parterna för alla skador som orsakats av hans felaktiga vägran eller försening".

Finns det några begränsningar i parternas rätt att välja skiljemän?

Det finns inga uttryckliga begränsningar i parternas rätt att välja skiljemän. Det bör dock understrykas att den allmänt vedertagna tolkningen av § 587 ZPO endast tillåter att fysiska personer utses till skiljemän. Vidare får aktiva österrikiska domare inte agera som skiljemän.

Om parternas valda metod för att utse skiljemän misslyckas, finns det då ett standardförfarande?

Ja. Enligt § 587.3 ZPO gäller att om parternas överenskomna metod för att utse skiljemän misslyckas på grund av något av de uppräknade skälen, "får endera parten begära att domstolen gör den nödvändiga utnämningen, såvida inte det överenskomna utnämningsförfarandet föreskriver andra sätt att säkerställa utnämningen".

För att undvika tvivel, i händelse av att parterna inte lyckas nå en överenskommelse om utnämningsförfarandet till att börja med, anges det tillämpliga standardutnämningsförfarandet uttryckligen i avsnitt 587.2 i ZPO.

Kan en nationell domstol ingripa i valet av skiljemän?

Nationella domstolar kan uppmanas att utse skiljemän i enlighet med § 587.3 ZPO (se närmare svaret på frågan "Om parternas valda metod för att utse skiljemän misslyckas, finns det då ett standardförfarande?" ovan).

Erkännande och verkställighet

Vilka är de rättsliga kraven för att en skiljedom ska kunna verkställas?

Enligt artikel IV.1 a i New York-konventionen ska den som ansöker om erkännande av en skiljedom ge in skiljedomen i original (eller en bestyrkt kopia) samt skiljeavtalet i original (eller en bestyrkt kopia). Enligt § 614.2 ZPO är det i detta avseende upp till domaren att avgöra om sökanden ska uppmanas att ge in det relevanta skiljeavtalet (eller en bestyrkt kopia).Eftersom de behöriga distriktsdomstolarna endast undersöker om de formella kraven är uppfyllda, har den österrikiska högsta domstolens syn på detta varit mer formalistisk - de kräver en undersökning av om gäldenärens namn som anges i begäran om verkställighetstillstånd överensstämmer med det namn som anges i skiljedomen.

Utöver vad som anges ovan kan en skiljedom omfattas av § 606 ZPO som kräver att skiljedomen ska vara (i) skriftlig och (ii) undertecknad av skiljemännen. Ytterligare formella krav kan vara tillämpliga om parterna inte är överens.

På vilka grunder kan en part motsätta sig erkännande och verkställighet av en skiljedom?

Österrikiska domstolar har inte rätt att pröva en skiljedom i sak. En skiljedom kan inte överklagas. Det är dock möjligt att väcka talan om upphävande av en skiljedom (både skiljedomar avseende behörighet och skiljedomar i sak) på mycket specifika och snäva grunder, nämligen

• skiljenämnden har accepterat eller nekat jurisdiktion trots att det inte finns något skiljeavtal eller ett giltigt skiljeavtal;
• en part var oförmögen att ingå ett skiljeavtal enligt den lag som var tillämplig på parten
• en part inte har kunnat föra sin talan (t.ex. genom att inte i vederbörlig ordning ha underrättats om att en skiljeman utsetts eller om skiljeförfarandet)
• skiljedomen avser en fråga som inte förutsetts i eller inte omfattas av villkoren i skiljeavtalet, eller avser frågor som går utöver vad som yrkats i skiljeförfarandet - om sådana brister avser en avskiljbar del av skiljedomen ska denna del upphävas;
• skiljenämndens sammansättning inte var förenlig med §§ 577-618 ZPO eller parternas avtal
• skiljeförfarandet inte var förenligt med de grundläggande principerna i den österrikiska rättsordningen (ordre public) eller skiljedomen inte är förenlig med dessa principer, och
• om kraven för att återuppta ett mål i en inhemsk domstol enligt § 530.1 ZPO är uppfyllda.

Vilken ståndpunkt har era nationella domstolar intagit när det gäller suverän immunitet och indrivning av statliga tillgångar?

Utländska stater beviljas endast immunitet för åtgärder i den utsträckning som deras suveräna kapacitet tillåter. Immuniteten gäller inte för agerande av privat kommersiell natur. Utländska tillgångar i Österrike är således undantagna från verkställighet beroende på deras syfte: om de är avsedda att användas enbart för privata transaktioner kan de beslagtas och bli föremål för verkställighet; men om de är avsedda att utöva suveräna befogenheter (t.ex.I ett relevant beslut i frågan drog OGH slutsatsen (se 3 Ob 18/12) att allmän immunitet för statliga tillgångar inte är påtänkt, utan att det i stället är den förpliktade statens skyldighet att bevisa att den agerade med suveräna befogenheter när verkställighetsförfarandet avbröts enligt avsnitt 39 i EO.

Vilken rättspraxis har behandlat frågan om företagsslöja i förhållande till statliga tillgångar?

I avsaknad av vägledande rättspraxis kan det vara rationellt att dra slutsatsen att det skulle vara rättsligt tillåtet att genomtränga företagsslöjan med avseende på statliga tillgångar så länge som reglerna om omfattningen av statlig immunitet (se i detalj svaret på frågan "Vilken ståndpunkt har era nationella domstolar intagit när det gäller statlig immunitet och återvinning mot statliga tillgångar?" ovan) kompletteras med uppfyllandet av de tillämpliga lagstadgade kraven på genomträngning av företagsslöjan.